Ni som har barn med adhd, har de sociala relationerna förbättras med medicin?

Ett barn har många år på sig att förbättra sina relationer. Med eller utan ADHD och medicin.

Jo du har rätt men mitt barn lider något enormt av avsaknaden av kompisar. Det har varit så i över två år

Vilka verktyg har ni gett barnet för att hantera sina känslor? Hur gammal är hen?

Hur gammalt är barnet? Ålder och mognad spelar in, men adhd-medicin ska ju  göra barnet lugnare, så att det fungerar bättre i skolan och med kompisar.

Jag känner en pojke som fick adhd-diagnos vid 6 års ålder. Han hade främst problem med hyperaktivitet, men även dålig impulskontroll. Hela förskoletiden var kaos.

Idag är han 8, har medicin och fungerar bra med vissa anpassningar. Inga större problem varken i skolan eller med kompisar. Det är dock svårt att säga hur mycket som är adhd-medicinen och hur mycket som är att han helt enkelt har blivit något äldre och mognare.

8 år. Vi har pratat mycket om att det är ok att bli ledsen och arg men inte att skrika på sina kompisar. Att det kan vara bra att gå ifrån istället be en vuxen om hjälp.m.m
vi har gått på familjeservice för att få råd och barnet har gått hos en kurat 

Och vad är detta m.m.? Det du beskriver handlar om att inte ta ut känslor på andra, men inget om hur man faktiskt hanterar dem och kan tänka i olika situationer. Om ni bara lär ut att hen ska trycka ner sina känslor så kommer det bara bli destruktivt med tiden. Hoppas hen får bättre hjälp av kuratorn.

Tillägg: Plus att han förstås har mer social övning i bagaget nu, än han hade vid 5 års ålder.

Precis som barn utan npf eller större svårigheter, oftast funkar bättre socialt vid 8, än vid 5 eller 6.

Ålder, mognad, övning och att hitta verktyg och strategier som fungerar, är ofta lika viktigt som medicinering. Men medicinering kan vara en förutsättning för att det andra ska fungera eller bli bättre.

Hen går inte till kuratorn längre för hon ansåg vi skulle få hjälp nu när vi var på utredningen.
Det jag gör är att lyssna och bekräftar hennes känslor. Har du några förslag hur man kan göra så lyssnar jag gärna?

Vad säger hon själv är orsaken till att hon inte kan behärska sig? Hur gör kamraterna henne arg? 

Du skriver att hon lider av att inte ha kompisar. Jag tolkar det som att hon "skrämmer bort" dem med sitt humör. Med tanke på att hon är 8 år gammal, måste hon vara ganska medveten om att det är där problemet ligger? Men för ung för att själv hitta fungerande verktyg och strategier.

I en aktuella situationen kan jag inte se någon annan strategi än att gå undan. Att inte ta ut sin ilska och frustration på omgivningen. Därefter måste hon få hjälp att hantera sina känslor. Kan fysisk aktivitet hjälpa? Eller att hon får prata av sig med någon vuxen?

Förhoppningsvis kan utredning och eventuell medicin hjälpa henne med känsloreglering.

Hon säger bara att de är dumma, för det ena eller det andra. Jag tycker ju det är smågrejer men hon reagerar starkt m.Hon kan inte se sin egen del i det även om jag försöker hjälpa henne.