Hur undviker jag att vara otrogen?

Angående skiljsmässa: Först och främst vill jag inte skilja mig, jag vill få det att funka. För det andra så ändrades våran livssituation sig ganska dramatiskt under pandemin, så nu är vi ekonomiskt beroende av varandra, att kunna få en ny bostad eller två som vi båda har råd med skulle idag mycket väl kunna vara omöjligt, och det skulle påverka barnen väldigt mycket. Att jag är orolig för att jag inte kan ta barnen själv är just för att jag har en diagnos som jag fick efter att barnen föddes som gör mig osäker på om jag skulle kunna ta hand om dom och mig själv ordentligt. Kalla det dysfunktionell om du vill.

ang sexlivet: ni verkar anta att jag inte pratat med honom? Jag har pratat, jag har lyssnat, jag har tröstat när han gråter, jag har försökt ge förslag och ofta föreslagit att vi får testa oss fram när jag inte vet exakt vad jag vill. Jag har visat vad jag tycker om och han har testat det men bara någon gån, sen återgår det till det normala. Själv överraskar jag honom med sexiga utstyrslar jag vet att han gillar (flera som han köpt), jag använder händer, jag går ner, jag låter honom ta mig analt då jag vet han gillar det och jag gillar också det ibland. Jag myser med honom, då det är det bästa förspelet för honom, enligt honom själv. Men jag blir inte tillfredställd, jag har bett om att det inte alltid ska vara fokus på penetration, jag har gett specifika tankar kring vad jag vill testa, men ibland känns det som att han vill hålla det bekvämt så han inte behöver anstränga sig. Jag vill prata, jag vill lyssna, jag vill få det att funka, vilket är varför jag även nämnt parterapi men även detta förslag slogs det ner på.

jag har gett honom tid, senast jag pratade med honom om det var över ett år sedan och innan dess var det i genomsnitt 2 ggr/år just för att ge honom tid att sluta vara ledsen och göra något åt det. Problemet är att nu har det gått så lång tid att jag börjat bli apatisk med det hela och det skrämmer mig lika mycket som möjligheten att jag tar steget och är otrogen. Mitt egna val, ja, ett val styrt av känslor och kemi i hjärnan som påverkas negativt av både min diagnos och min frustration som förvärrar den i perioder. Jag vill inte ta valet, men jag är inte stabil nog att veta att jag inte kommer göra det.

jag har pratat med psykolog, jag har läst på, jag har skickat länkar med förslag jag tyckt verkar spännande, jag har försök initiera idéer jag gillar och försökt hålla mig lugn när han styrt in det på det gamla vanliga igen i hopp om att han ändå fann någon typ av inspiration. Så snälla, säg inte att jag inte försökt. 

Jag lider med dig, TS! Jag hade också samma problem med min första fru, som jag också har mina barn med. Jag var frustrerad, jag tog upp och pratade om det gång på gång under flera år. Det blev lite bättre precis efter det men föll snart tillbaka i samma fåror.

Till slut tittade jag för djupt i en annan kvinnas ögon och var otrogen. Det avslöjades och det ledde till en process som ett par år senare slutade i skilsmässa. Barn under 10 år.

Det som var det märkliga var att när min otrohet avslöjades blev hon som förbytt. Hon blev plötsligt väldigt intresserad av sex och gjorde saker som hon tidigare nekat mig för att hon ogillat det, t.ex. oralsex. Det var som att hon plötsligt insåg att hon verkligen kunde förlora mig och det kändes som skit att det krävdes att jag skulle vara otrogen för att hon skulle se mig och mina behov och bjuda till i sängen.

Vi hade väldigt bra sex den sista tiden, men när jag väl börjat umgås med tankarna på skilsmässa så kände jag en sån lättnad eftersom det också var en massa annat som inte fungerade. Så jag drev på mot en skilsmässa.

Med ett annat långt förhållande bakom mig är jag nu i ett nytt. På ett sätt har vi väldigt bra sex. Som man så har jag glädjen att kunna tillfredsställa henne väldigt lätt. Hon går igång snabbt, hon får flera vaginalorgasmer och i princip kan jag bara genomföra ett samlag med fokus på egen njutning och så kommer hennes på köpet.

Men jag saknar ändå något. Det är väldigt sällan som hon tar initiativ, fast hon avvisar i princip aldrig mig när jag vill. Hon ogillar att ge oralsex men tar gärna emot. Hon är ganska passiv under sex, vilket kanske egentligen inte är så konstigt eftersom hon får sin njutning så lätt genom samlag.

Men hon fattar liksom inte att jag också vill känna mig åtrådd. Jag vill bli överraskad av att hon plötsligt förför mig, jag vill bli nedtryckt i sängen och riden eller att hon sätter sig över mig i en 69:a utan att jag ber om det.

Men jag har tvingats inse att det inte ingår i hennes personlighet att ta sexuella initiativ. Och med tidigare erfarenheter så vill jag inte riskera att prata sönder vårt sexliv. Vi har det så bra på alla andra sätt så jag vill inte förstöra den här relationen utan jag försöker nöja mig med att få vara den som tar alla initiativ och nöja mig med att sexet ser ungefär likadant ut varje gång efter ett mönster som vi utvecklat och som innebär att jag är den aktive och hon mest bara tar emot. Jag blir ju tillfredsställd rent sexuellt, så det kan ju ses som ett lyxproblem, men emotionellt är jag inte lika tillfredsställd.

Men jag har accepterat att det inte går att förändra människor i grunden, bara putsa lite på ytan, och min fru är inte den typen som klarar av att ta sexuella initiativ (mer än att antyda att hon tycker att det skulle vara trevligt med sex och sen få mig mig att göra jobbet).

Så detta är min poäng: Förmodligen kommer det aldrig att gå att ändra din man, kanske inte med mindre än att han får en rejäl chock, som i fallet med min första fru.

Hej
tack för inspark här, och som du har det i ditt nuvarande känner jag såklart igen.

Kommer ifrån ett förhållande som var sjukt sexig. Vi hade kvalitetssex 1 till 2 gånga per dag. Det vanilj, det bondage, det utmanande sex. Sexuellt var det så jättebra.
Men här ser vi ett exempel på, att sex inte klara av ett förhållande om den andra sida inte på plats. Att intellekt, vardagssysslor och alt annat inte går, då kommer sexet inte att underhålla en relation.

MEN, DET VAR SÅ HÄRLIGT OCH DET VAR DE BÄSTA 10 ÅREN SEXUELLT.

Därför tog det slut, och nu igenom de sista 6 åren varit tillsamman i en ny relation, var alt det som inte funkat i det förra funkar jättebra.
Men sexet. Det blivet lagom, det totalt motsatt.
Hon inaktiv, tager som din inte initiativ. 

Det som att jag ibland har sex med en docka. Ja klart jag mår att få henna till en orgasme, men om hon får, då är det slut. Hon orkar inte mera.
I det fall känner jag mig absolut inte tillfredsställande, och det ett problem - för jag.
Hon känner alt ok, bra sex, men?.

Liten exempel:
Ibland arrangerar jag en ?blind dinner? Jag gör mat, arrangerar och hon får inte kolla. Hon har ögonbindel på, och ser inte någonting als.
Det jag sorger hon får mat, jag smeker och om hon bindas till stolan, får hon kanske 2-3 orgasmer under middagen.
Ingenting till mig därefter.

Vill gärna testa olika saker, men Altid avbrutna för att hon bara klara av en orgasm, och inte energi till att fokusera på mig.

Men plötslig händer det. Om liten alkohol. Då kommer hon att aktiveras. Och ibland. TA MIG I RUMPAN. Då bliver jag så härlig kåt, och kan ha stånd i en timma utan problem, oavsett att jag, som några vill säga, är gammal.

Så ja, känner igen det du beskriver.