Hur undviker jag att vara otrogen?

Det kanske låter enkelt; bara gör det inte. Tyvärr är det inte så enkelt för mig.

Jag älskar min man, våra barn och det liv vi byggt, men sexlivet lämnar mycket att sakna. Jag har flera gånger blivit frustrerad och försökt prata med honom om det, vilket ofta resulterar i att jag får trösta honom för att han mår dåligt över att han inte tillfredställer mig. Han har många gånger sagt att han ska försöka tänka på vad jag vill ha, men det har inte blivit bättre. När vi pratar resulterar det antingen i att han inte vill alls på ett tag pga dåligt självförtroende (vilket gör mig rädd för att ta upp ämnet igen) eller att han gör ett halvhjärtat försök någon gång för att sedan återgå till det normala.

Detta har pågått i många år. Jag har nämnt parterapi, men han tror inte det kommer hjälpa. Jag har tagit hänsyn till att han inte hade många partners innan mig och gav honom tillåtelse att vara med andra. Detta då tanken inte störde mig alls och jag tänkte att han kanske skulle kunna bygga upp självförtroende och få mer erfarenhet. Detta har han dock inte utnyttjat.

Till sist sa jag att om det inte blev en ändring så behövde jag hitta tillfredställelse någon annanstans, jag öppnade för diskussionen och hoppades att han antingen skulle skärpa sig eller vara villig att tala alternativ. Detta var ett par år sedan. Jag har nämnt det ett par gånger sedan dess, och jag orkar inte längre trösta honom. Inget har hänt, och jag har funnit mig själv att flörta med andra online och med en risktagande diagnos känns det bara som en tidsfråga innan jag gör övertrampet.

Att skilja mig är inte ett bra alternativ, vi har byggt ett liv, och en familj tillsammans, så jag vet inte hur vi skulle klara oss utan varandra, eller om jag skulle kunna ha hand om barnen ordentligt när de var hos mig. Att vara utan dom skulle jag inte heller klara av. Han har varit väldigt tydlig med att han inte vill att jag är med någon annan, i så fall är det slut.

så snälla, hjälp mig, hur stoppar jag mig själv från att vara otrogen? Och hur ska jag kommunicera med min man för att han ska lyssna och förstå?

Anonym (Desperat) Trådstartaren

Wed 9 Aug 2023 08:49

#4

Angående skiljsmässa: Först och främst vill jag inte skilja mig, jag vill få det att funka. För det andra så ändrades våran livssituation sig ganska dramatiskt under pandemin, så nu är vi ekonomiskt beroende av varandra, att kunna få en ny bostad eller två som vi båda har råd med skulle idag mycket väl kunna vara omöjligt, och det skulle påverka barnen väldigt mycket. Att jag är orolig för att jag inte kan ta barnen själv är just för att jag har en diagnos som jag fick efter att barnen föddes som gör mig osäker på om jag skulle kunna ta hand om dom och mig själv ordentligt. Kalla det dysfunktionell om du vill.

ang sexlivet: ni verkar anta att jag inte pratat med honom? Jag har pratat, jag har lyssnat, jag har tröstat när han gråter, jag har försökt ge förslag och ofta föreslagit att vi får testa oss fram när jag inte vet exakt vad jag vill. Jag har visat vad jag tycker om och han har testat det men bara någon gån, sen återgår det till det normala. Själv överraskar jag honom med sexiga utstyrslar jag vet att han gillar (flera som han köpt), jag använder händer, jag går ner, jag låter honom ta mig analt då jag vet han gillar det och jag gillar också det ibland. Jag myser med honom, då det är det bästa förspelet för honom, enligt honom själv. Men jag blir inte tillfredställd, jag har bett om att det inte alltid ska vara fokus på penetration, jag har gett specifika tankar kring vad jag vill testa, men ibland känns det som att han vill hålla det bekvämt så han inte behöver anstränga sig. Jag vill prata, jag vill lyssna, jag vill få det att funka, vilket är varför jag även nämnt parterapi men även detta förslag slogs det ner på.

jag har gett honom tid, senast jag pratade med honom om det var över ett år sedan och innan dess var det i genomsnitt 2 ggr/år just för att ge honom tid att sluta vara ledsen och göra något åt det. Problemet är att nu har det gått så lång tid att jag börjat bli apatisk med det hela och det skrämmer mig lika mycket som möjligheten att jag tar steget och är otrogen. Mitt egna val, ja, ett val styrt av känslor och kemi i hjärnan som påverkas negativt av både min diagnos och min frustration som förvärrar den i perioder. Jag vill inte ta valet, men jag är inte stabil nog att veta att jag inte kommer göra det.

jag har pratat med psykolog, jag har läst på, jag har skickat länkar med förslag jag tyckt verkar spännande, jag har försök initiera idéer jag gillar och försökt hålla mig lugn när han styrt in det på det gamla vanliga igen i hopp om att han ändå fann någon typ av inspiration. Så snälla, säg inte att jag inte försökt.

Anonym (Desperat) Trådstartaren

Thu 10 Aug 2023 08:48

#14

Tack för så många fina och varierade svar! Jag vill också känna mig åtrådd och förstådd, mycket av det jag vill göra är sådant han också ville göra när vi träffades, en av anledningarna till att jag drogs till honom, men det har inte funnits rätt tid enligt honom. Främst är det dock att hitta sätt att få den fysiska njutningen fullt ut och då behövs även den mentala skjutsen, vilket är varför jag velat prova olika saker som kan hjälpa. En del vill han inte och det är förståeligt, jag kan inte tvinga honom till något han inte vill, men jag är trött på ursäkter till varför vi inte kan göra det han säger sig vilja prova. Jag är också trött på när han pratar ner de intressen jag har som han inte tycker om, det räcker med att han bara säger att det inte är något han vill, han behöver inte få mig att känna mig konstig för att jag nämnde det.

Framför allt vill jag att han tar sig tid att undersöka vad jag tycker om rent fysiskt, jag har många gånger testat något nytt, exempelvis en ny teknik vid oral-sex, och frågat vad han tyckte om det, men han vill att jag ska säga ut honom exakt vad han behöver göra. Jag vet inte alltid, vilket är varför jag vill att vi testar oss fram och kommunicerar. Tyvärr slutar han försöka om jag inte säger ?ooh det där är jättebra?, som att han ger upp efter första försöket.

Tyvärr hjälper inte onani, jag har svårt att föra mig själv över gränsen såvida jag inte använder leksaker som kan fortsätta av sig själva, men jag vill också bli förd till orgasm, det är en närhet i det som jag saknar.

Jag är nästan hundra på att han inte får sitt någon annanstans, till att börja med så är han mycket hemma, sen så har han tillåtelse att vara med andra så länge han berättar om det så kan inte se någon anledning till varför han skulle gå bakom ryggen på mig.

Min psykolog säger att jag måste prata med honom och att vi kanske ska prova parterapi. Jag har försökt prata och jag har föreslagit parterapi. Jag har nu tagit beslutet att boka terapi först istället för att fråga denna gång och meddela honom, jag tror han kommer gå i så fall. Vårt liv är inte perfekt, men jag älskar honom och jag älskar det mesta av vårt liv tillsammans, vi förstår varandra på ett plan som jag inte hittat med någon annan, inte ens vänner, förutom just i sexlivet.

Om det inte funkar, så får jag ta tag i de jobbiga valen och hitta stöd att få medan jag tar besluten, förhoppningsvis hinner jag med detta innan jag impulsivt är otrogen.

Anonym (Desperat) Trådstartaren

Thu 10 Aug 2023 14:15

#18

#15 och #16, jag tror min post #4 besvarar era frågor, då det var svar på liknande frågor sedan innan.

Anonym (Desperat) Trådstartaren

Thu 10 Aug 2023 17:41

#23

Jag har väl aldrig skrivit att skiljsmässa är omöjligt? Jag har skrivit att det inte är ett bra alternativ, jag skrev dessutom i trådstarten att jag nämnt för honom att om det inte blev en ändring skulle jag behöva hitta tillfredställelse någon annanstans. Det känns som att du letar fel att peta på. Är det så att du ser otrohet som ett så stort övertramp att om någon ens tänker tanken måste det vara fel på personen?

#19 Jag vill inte gå in i detalj över min diagnos, men låt oss säga att den okontrollerad kan få mig göra impulsiva och dåliga beslut. Jag tar mitt ansvar genom att följa behandlingsplanen, så risken är minskad men den finns. Stress och andra saker kan ge den knuff som behövs för att jag ska ta det steget och sexuell frustration är även det en negativ känsla som kan bana in tankarna i dåliga riktningar. Hur mycket kontroll jag än får så kommer jag alltid behöva beakta episoder/återfall.

Anonym (Desperat) Trådstartaren

Thu 10 Aug 2023 17:46

#24

Han vill absolut inte ha trekant, oavsett kön. Han vill helt enkelt inte se mig med någon annan.

Hur undviker jag att vara otrogen?

INNEHÅLL