Hur hantera att vara ifrån sina barn?

Låter lite konstigt att du inte kan slappna av och känna dig bekväm med att pyssla runt i huset när du är ensam. Du verkar även rädd för att barnen hellre vill vara med pappa för du behöver/vill fixa måsten när barnen är hemma. Är det någon tävling om vem som kan göra mest roliga saker med barnen? Barn behöver lära sig att de inte är sina föräldrar fulla fokus alltid och fylla tid själva. 

varför är ni egentligen särbo om ni ändå spenderar större delen av tiden ihop?

Det är ju det här du behöver jobba på, du tycks inte trivas i ditt eget sällskap. Klipp gräset när barnen badar, men ägna då din egentid (när barnen är i väg hos sin pappa eller vänner) till att göra något för dig. Ta promenad, gå en kurs, träna, läs en bok, träffa en vän, se en tv serie Osv.

Det är inte så att du innerst inne är missnöjd över särbo situationen och det är det som gör att du blir rastlös och får starka ensamhetskänslor de stunder du är ensam? Varför är ni särbo och trivs du med det?

Kanske du ska ta dig en funderare på om ni är rätt för varandra? Ni bor ju redan isär och har ett bra samarbete med barnen, kanske ni "bara" är riktigt bra vänner numera (vilket är ju jättebra) och ni båda egentligen rör er sakta mot att bli redo för att dejta andra.

Jag är separerad och saknar givetvis mina barn när de är hos exet. 

menar mest att du verkar sakna något om du blir rastlös och inte kan finna tryggheten när du är ensam så pass korta stunder som en dag eller kväll här och där (Det är iallafall så det låter)
men gå och träna då, när barnen är hos pappan. Skulle dom komma hem till dig och du inte är hemma så messar eller ringer dom väl och då kan du säga att du precis var påväg hem.

Ja precis, det är en sorg som du behöver börja acceptera för att den inte ska förgöra dig. Du behöver hitta ditt egenvärde som något mer än att bara vara förälder/mamma. Du kämpar emot då du faktiskt inte vill vara särbo eller separera från dina barn, men du behöver börja acceptera detta så kommer du må bättre. Sen får du tänka ut strategier för att döda dina ensamhetskänslor som kommer av sorgen. 

det är svårt i början när man har separerat innan man hittar en balans dör man mår bra som ensam med, det är naturligt. Kanske denna särbo separationen gör det svårare för dig att komma vidare då du hela tiden hoppas att dom ska dyka upp osv?

Du behöver sätta dig ner med din särbo och göra en plan. det är tydligt att du vill ha barnen så mycket som möjligt och går det inte att köra varannan vecka så kanske ni ska diskutera ett schema. Men att splittra barnen flera dagar i veckan bara för att du inte ska vara ensam låter väldigt jobbigt för barnen. 

jag hade föreslagit varannan vecka och att ett av barnen gör något skoj med dig EN em/kväll den veckan du inte har barnen och tvärt om i rulla de schema. Eller så kör ni småbarnsvarianten med 2-3-2 men det verkar väldigt hattigt för så pass stora barn som behöver få landa lite och bygga en trygghet i båda boenden.

kan det vara så att din man faktiskt vill separera på riktigt men försöker vänja dig lite soft med att kalla det särbo relation?