Vill inte att mitt barn hamnar i ”snällfällan”

Stor igenkänning med min mellanson.
Hans lärare kallade honom för Schweiz för han kom verkligen överens med alla och hon satta honom nästan jämnt bredvid de stökigaste barnen för att han hade så gott inflytande. Jag fick ha ett snack med henne när vi såg hur stressad han blev, han fick till och med ticks ett tag, så att han kunde få en paus från stökigare klasskamrater. Han var ju så snäll att han aldrig skulle ha sagt ifrån själv och hon såg liksom aldrig hur påverkad han blev.

När det gällde lek på fritiden så hade faktiskt de stökiga bokstavsbarnen som var hans kompisar helt otroligt fantastiska föräldrar. De insåg hur krävande deras barn var och var alltid med på playdates (även hemma hos oss) eller tog med dem på aktiviteter och utflykter. Annars hade det liksom inte funkat. Jag menar jag var glad för att min son kunde vara kompis med dem och han fick mycket ut av deras vänskap men det funkade bara eftersom föräldrarna var med och höll koll. Vid en handfull tillfällen så behövde familjerna ha hjälp med barnvakt vi kunde ställa upp, men då frågade de alltid och såg till att vi var helt ok med det. 

Jag såg också till att han fick leka med lugnare barn och han hade förstås kompisar som inte krävde något extra vid lek.

Han är nu 14 år och fortfarande genomsnäll. De små vildingarna har antingen lugnat ner sig eller flyttat till andra skolor och klasser. De kompisgäng han hänger mest med nu är en grupp väldigt mjuka och fina ungar.