Vill inte att mitt barn hamnar i ”snällfällan”

Är han 9 år är det dags att han faktiskt själv får börja välja själv vilka han på riktigt vill vara med. Playdates känns som att han är alldeles för gammal för. Det finns inga motsättningar i att ställa krav, vara selektiv och fortfarande vara snäll och inkluderande. Inkluderande passar bra i skolan, alla får vara med. Men på hemmaplan handlar det om att bemöta hans egna behov. Sätt er son först och hamna inte i bakvänd snällfälla som förälder

Bjuder ni inte in barn utan diagnoser?

Vi har två snart 11-åringar. Jag har svårt att förstå ditt resonemang TS. Varför är ni så måna om att er son ska leka med alla, fast de river huset och lämnar er son sårad och överkörd?

Låt honom välja umgänge själv och hjälp honom att sätta gränser. Det enda ni lär honom nu är att han finns till för andra och att han själv inte riktigt räknas.

Man måste inte vara inkluderande 24 timmar om dygnet. Man måste inte leka med alla och man har rätt till integritet och respekt. 

Försök hjälpa honom att hitta vänner som är lite mer som han. Lugna och snälla? Uteslut inte barn med utmaningar om han VILL vara med dem, men styr upp umgänget och acceptera inte vad som helst. Så har vi gjort med våra barn, som alltid har varit relativt lätta, men inte helt utan utmaningar. (Inga diagnoser dock). 

Gällande ert eget hem - fundera på vad ni kan acceptera och inte. Vi har aldrig haft problem med att vissa barn är stökigare än andra, eller har svårigheter. Men vi tillåter inte kaos hemma. Då får de leka ute eller någon annanstans.

I övrigt, sätt sonens behov främst. Som någon skrev tidigare: Det finns ingen motsättning mellan att lära sina barn att vara snälla och inkluderande, och att sätta gränser. 

När våra barn var yngre hamnade de ibland i bråk, både med varandra och med andra barn. Vi fick träna en del på det där med att vara snäll, att backa osv. Nu är det mycket bättre.

Jag tror att din son behöver det omvända. Han behöver hjälp att tuffa till sig. Då minskar också risken att han blir en magnet för stökiga barn eller barn som upplever honom som enkel att köra med.

Tänk på den mest krävande människan på arbetet. 
Det är nog att bara behöva träffa den på betald arbetstid. 
Tänk då om någon sa att du ska umgås med denna person även på fritiden för att inte den ska känna sig utanför. Trots att den kommer hem och river bland dina saker och stökar ner. 

Utsätt inte barn för detta mer än de behöver utstå under skoltid. 

Stor igenkänning med min mellanson.
Hans lärare kallade honom för Schweiz för han kom verkligen överens med alla och hon satta honom nästan jämnt bredvid de stökigaste barnen för att han hade så gott inflytande. Jag fick ha ett snack med henne när vi såg hur stressad han blev, han fick till och med ticks ett tag, så att han kunde få en paus från stökigare klasskamrater. Han var ju så snäll att han aldrig skulle ha sagt ifrån själv och hon såg liksom aldrig hur påverkad han blev.

När det gällde lek på fritiden så hade faktiskt de stökiga bokstavsbarnen som var hans kompisar helt otroligt fantastiska föräldrar. De insåg hur krävande deras barn var och var alltid med på playdates (även hemma hos oss) eller tog med dem på aktiviteter och utflykter. Annars hade det liksom inte funkat. Jag menar jag var glad för att min son kunde vara kompis med dem och han fick mycket ut av deras vänskap men det funkade bara eftersom föräldrarna var med och höll koll. Vid en handfull tillfällen så behövde familjerna ha hjälp med barnvakt vi kunde ställa upp, men då frågade de alltid och såg till att vi var helt ok med det. 

Jag såg också till att han fick leka med lugnare barn och han hade förstås kompisar som inte krävde något extra vid lek.

Han är nu 14 år och fortfarande genomsnäll. De små vildingarna har antingen lugnat ner sig eller flyttat till andra skolor och klasser. De kompisgäng han hänger mest med nu är en grupp väldigt mjuka och fina ungar.

Som ovan sa, han behöver hjälp att tuffa till sig lite. Säg till honom t ex  att Han ska säga till sina kompisar att de städar upp efter sig.

Med tuffa till sig menade jag också att han vågar säga nej om han inte vill leka med någon. Eftersom det mest verkar vara han själv som blir tillfrågad av stökigare barn? Och ni märker att han inte riktigt mår bra av detta umgänge eller orkar med dem.

Han behöver inte säga: Jag vill inte leka med dig. Han kan säga att han är trött eller ska göra annat.

Vid behov kan ni också prata med föräldrarna till dessa barn och förklara. Särskilt om er son gärna bjuder över snällare och lugnare barn. Då kan det bli väldigt uppenbart, men då kan ni förklara att det inte är något personligt, utan handlar om vad er son orkar med på fritiden. 

Att tuffa till sig kan också vara att säga ifrån under lek, att inte bara gå med på det andra föreslår, osv.

Mitt barn får inte leka med vem som helst. Man har inte det konsekvenstänket i den åldern. Diagnos eller ej, här leker man på våra villkor och har man inte lärt sig det efter ett par gånger är man ej välkommen mer. Jag talar också om för barnen att städa 30 min innan de ska hämta. 

Jag tycker mig ana var sonen har fått sin snällhet ifrån.

Det är okej att sätta gränser. Det är okej att säga nej. Ni och er son har inget ansvar att ta er an hans klasskompisar på fritiden. 

Fast att vara stökiga i den åldern är normalt för pojkar. Det handlar inte nödvändigtvis om diagnoser eller avvikande beteenden, som om 'lugn och snäll' skulle vara en norm. Men man måste ju säga ifrån om det blir för mycket.

Dessa barn med sociala utmaningar som du kallar det.

Är det barn din son vill leka med? Eller vågar han inte säga nej? 

Stötta honom och ta reda på hur det förhåller sig.

Vill han leka, låt dem leka, men styr upp det och tillåt inte vad som helst. Som skrivits tidigare: Lär er son sätta gränser och stå upp för sig själv.

Vill han inte leka med dessa barn, låt honom slippa. Hjälp honom att säga nej på ett guste sätt, om han har svårt för det själv. Han är inte skyldig att vara Jourhavande Kompis på bekostnad av sitt eget mående.

Man bör lära sina barn tolerans och att bjuda till, men inom rimliga gränser.

Ni kan ju också begränsa umgänget om er son gärna vill leka med dessa barn, men ni märker att han blir för trött eller det blir för jobbigt för honom.

Som någon skrev, barn i hans ålder har inte så bra konsekvenstänk. Hjälp honom att styra upp vad som är "lagom".