Barn och semester

Visst kan det kännas och bli så, och det man kan göra emot det är att vara tydlig med både förväntningar, gränser och krav, och sen hålla på det också. Att vilja vara snäll hela tiden kan verka lovvärt på ytan men det är att skjuta sig själv i foten. 

Ja, det känns igen. Gällande godis/sötsaker känner vi att vi åter får börja hålla på rutinerna mer för att tydliga förväntningar motverkar tjat. 

Gällande att det blir gnäll att avsluta lek osv kan det vara nog så provocerande, ja. Det grundar sig ju dock i en uppskattning och en besvikelse över att det tar slut. Jag tycker Petra Krantz (finns tex på Instagram) resonerar klokt kring detta och ger tips på bemötande som bekräftar barnets känslor (men ändå håller fast vid att det är dags att gå hem). 

Vi har försökt skilja på rena semesterveckor och vardagsveckor mer hemma även om de har sommarlov. Dvs mer chips semesterveckor, mindre hemmaveckor. 

sen pratar vi mycket om att när skolan börjar är det kraftig återgång till bra ätande. 

min man och jag är såna att vi äter bra under terminerna men klart sämre över semestrar. Så det ärver våra barn också. 

Japp, likadant hos mig.
?mamma, vart ska vi idag, vad ska vi göra idag??, ?får jag äta glass,, chips?, när jag svarar att ingenstans idag och nej inga chips idag då skriker han och säger att jag inte älskar honom. 

Jag märkte att ju mer han har desto mindre lycklig han är, så är det. Barn måste ha något att se fram emot och ha tråkigt för att uppskatta en gemensam promenad eller en glass under helgen.