Även om du tycker det känns sorgligt för dig att hon inte gör som du vill så har hon det fortfarande mycket värre än du. Du verkar bortskämd och otacksam för allt vad du faktiskt har. Det duger inte åt dig utan du ska minsann få vad du vill av henne också.
Åh tack snälla för det här inlägget!
Det är en så snårig stig av känslor och det känns som hur man än gör så gör man bara fel..och det känns så tris att relationer ska behöva spricka pga av barn..
Läste nyss igenom några svar jag fått där många tyckt jag är elak som ens tänker tanken på att be henne vara gudmor. Att det är som att hugga kniven i hjärtat. Grejen var att jag följde det rådet och föreslog inte det för henne. Vi valde ett mindre dop för släkt och bara några få vänner. Men då vart min (ex) väns mamma jätteupprörd att hennes dotter inte blivit tillfrågad att vara just gudmor etc.. vad fan liksom?! Hur jag än gör blir det fel. Det slutade med att jag faktiskt fick nog. Jag ska inte behöva känna mig som en brottsling för att jag fått barn. Förtjänar inte det.
Tyvärr skrev jag ett mess i affekt där jag tackade för vår vänskap men i princip gjorde slut, mest för att jag inte orkar med den här ovissheten - som du skriver att din vän för mot dig genom att inte förklara läger. Jag orkar inte hålla på såhär. Hur länge ska man gå i ovisshet och vänta och anpassa? Fokus nu måste få vara på glädje.. inte gå på äggskal.
Kanske hittar vi tillbaka om några år. Eller inte. Jag vet inte.
Du skrev att du också är ambivalent. Jag känner så med dig.. men känslan hos mig blev faktiskt bättre när jag fick nog och skrev vad jag tyckte och kände. För jag tog kommandot och pausade. Men det gör ont att förlora någon. Och du som gått igenom så livsomvölvande tid med både barn och förlora en förälder <3 du förtjänar
att andra också bryr sig om dig. Jag hoppas du hittar ditt förhållningssätt i detta. Och stort grattis till barnet och njut av den fina hösten med din lilla/lille!!
Styrkekramar!
(Antar att jag efter detta inlägg kommer gå över till -10 i disklikes)