Varför är min ofrivilligt barnlösa väns sorg viktigare än min bebislycka?
Om en person drar sig undan kan jag köpa att man saknar vänskapen. Men för övrigt, nej du har fel, det är 100% hänsyn som gäller. Du är ju lycklig, du lever hennes dröm. Räcker inte det, varför måste hon uttrycka lycka för din skull? Varken graviditet eller bebistiden är särskilt intressant för nån annan än föräldrarna själva, helt ärligt. Och ja, jag har barn, fyra. Som jag älskar mer än livet och är oerhört tacksam över. Det är inget jag vill trycka upp i nyllet på mina barnlösa vänner, när vi hörs pratar vi om annat! Då får jag också en paus från att tänka på mina barn och vara nåt mer än bara mamma. Det är som en förälskelse, bara för att man är helt besatt av sin pojkvän, eller bebis, kan man inte begära att det ska intressera nån annan.