Varför är min ofrivilligt barnlösa väns sorg viktigare än min bebislycka?
Det låter som att ni bägge kan behöva tänka på vilka signaler ni sänder ut och hur ni beter er.
I mitt kompisgäng var det ett tag ett par som väntade sitt tredje barn och ett par som i flera år försökt få barn men bara fått flera missfall. Paret som snart skulle få sin trea hade blivit gravida jättelätt alla gånger och haft väldigt problemfria graviditeter. Själv vill jag inte ha barn.
Hon som kämpade för att bli gravid - vi kan kalla henne Frida - anförtrodde åt mig att hon kände sig som en hemsk vän för att hon inte kunde dela den andra tjejens - vi kan kalla henne Marie - glädje helhjärtat för att hon var så avundsjuk. På samma sätt delade Marie med mig att hon tyckte det var lite jobbigt att det blev så mycket bebissnack för hon visste hur Frida mådde.
Vi pratade alla ut om detta en kväll när vi alla hängde, och det var väldigt "renande" för alla.
Det är kanske lite mer av den attityden ni bägge borde visa upp. Självklart ska man kunna glädjas med varandra, men det din kompis går igenom nu sägs också vara bland det mest nedbrytande som finns.
Det är kanske inte för mycket begärt av henne att ni försöker fokusera på andra samtalsämnen när ni ses, och hittar på saker som inte har med barn att göra? Det kan trots allt vara nyttigt för dig att inte bara "vara mamma", så att säga. Säkert har du andra vänskapsrelationer där detta kan maximeras.