Hur sköter ni om er otrohet?

Det började för många år sedan. Jag var ung och han äldre och gift. När vi träffades var han separerad från sin fru vi hade en sommar tillsammans tills vi kom överens om att han skulle gå tillbaka till sin familj och jag skulle fortsätta med mitt liv. 

Det gick så där, vi kunde inte riktigt släppa varandra utan träffades av och till under åren. Gångerna vi sågs var fantastiska och vi hade svårt att skiljas varje gång. 

Jag träffade tillslut en man som jag gifte mig med och vi bildade familj. Men vi fortsatte att hålla kontakten och sågs när tillfälle gavs. De senare åren har det mest handlat om att vi träffas för en kopp kaffe eller så.  Hans fru har varit medveten om min existens men min man vet inget och tänker inte berätta,

Jag är medveten om att det är otrohet men på något sätt är han en del av mig som jag är väldigt tacksam för. Han har givit mig stabilitet i livet och jag är ganska säker på att jag aldrig skulle ha haft det liv jag har idag utan honom. Har knappast haft den fantastiska familj jag har idag. Frågan är om jag ens levt idag. Har så mycket att tacka honom för