Hur sköter ni om er otrohet?

En gift man är min pojkvän, så tekniskt sett är inte jag otrogen. Vår relation är väldigt mycket på hans villkor. Jag postar aldrig bilder på honom på social media, kan aldrig visa bilder på oss för någon utan det får jag hålla för mig själv. Nämner honom inte för någon. Vår relation och vår kärlek finns bara på bild i fotoalbum och mappar på min dator och i form av bilder på telefonen, aldrig för någon annan än mig att få se :(

Har fått sluta att ens berätta om vi åker iväg ihop, eller att jag har åkt iväg någon stans. För att undvika frågor som: Men är du i Berlin själv? Vad gör du där själv?

Får alltid anpassa mig och mitt liv efter hans. Min träning, mitt jobb, min tid. Jag gav upp vad som kanske hade kunnat bli en elitidrottskarriär för honom. Jag gillar att fira högtider som alla andra men får fira jul med den jag älskar i mitten på januari eller runt Lucia och låtsas att det är rätt datum. Efter hans schema. På själva julafton får jag typ ett sms. Har aldrig kunnat ha en sammanhängande semester utan tar några dagar här, några dagar där på året. De flesta utlandsresor jag gjort har vart i samband med att han reser i sitt arbete, till den destinationen han skall till. Han har tagit mig på resor som bara är för oss, men det är weekend som han låtsas är arbetsresor. 

Jag kan ha tagit ledigt för att han velat ses, för han skall haft tid då, men ändå inte få ses pga att hans fru, hans barn, hans liv alltid har företräde :( Ibland kan vi ses ett par dagar, ibland bara ett par minuter.

Jag har inget körkort. Så en gång när han var iväg och inte kunde betala taxi åt mig har jag behövt cykla i extremt högt tempo, trampat på som tour de france (min idrott jag hade elitsatsat i är inte cykling) i 2 timmar. Det var den där sommaren det var så jäkla varmt och brann överallt. 2018? Vet inte... Där han sedan blivit försenad... för en 3minuter snabbis utomhus.... Vissa gånger när han kommit över har han satt på mig eller jag har sugit av honom i hallen och sedan har han pussat mig och skyndat iväg igen. Att längta efter honom i dagar för att uppleva 2 minuters kärlek och sedan få vänta igen kan kännas väldigt billigt...

:(  

Det var över 10 år sedan. Jag träffade honom när jag tog studenten och vi var ute och firade det på nattklubb på kvällen. Jag föll direkt för honom. 

Hade bara vart med en innan honom (är fortfarande så, inte vart med någon annan) men jag kände direkt en väldigt stark samhörighet med honom och första tiden vi var ihop träffades vi betydligt mer än numera, (vi ses ändå ofta men inte lika ofta som jag vill) och jag trodde då att han skulle lämna sin fru för mig men det har inte blivit så. Fattat att jag är nummer 2 och accepterat det.

Är jag verkligen en hora? Jag är över 30 och har en bodycount på 2. Inte särskilt mycket av en hora tycker jag.

Men lågt är det, man sjunker liksom lägre med tiden med och tappar hoppet. Jag växlar om jag känner mig värd det eller ej, men när vi ses är det självklart att jag hör ihop med honom och han är mannen i mitt liv.

Jag har frågat mig det många gånger. Gjorde slut och bröt all kontakt (för jag vet att jag trillar dit igen om vi ses). Men efter flera månader sågs vi en gång och sen var jag tillbaks. 

Men han är en underbar man på många sätt. Han är rolig, charmig, generös, snäll, känslig, lätt för att gråta, neurotisk...inte alls en sån som man kanske tänker sig. Väldigt kåt på ett gulligt sätt där han är ivrig och kommer nästan direkt första gången men är väldigt mysig andra. Vi kan prata om allt och han är väldigt öppen till mig med hur han mår, hur stressad han är, hur jobbigt många saker är. Inte alls så där stängd och tyst som tex. min far.  

Jag har redan kastat bort min ungdom och eventuell elitdrottskarriär på honom. Jag är inte ung längre utan 30 är passerat (Jag vet att andra 30+ blir sura om man inte kallar någon som är 31 för ung men man är faktiskt fullt vuxen och mer yngre medelålders än vad man är ungdom)

Så jag kan tänka mig att det inte är så stor skillnad på att vara bitter 30 som bitter 50. Är inte rädd för det bara resignerad.