Inlägg från: Anonym (Huldra) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Huldra)

    Hur sköter ni om er otrohet?

    Det började för många år sedan. Jag var ung och han äldre och gift. När vi träffades var han separerad från sin fru vi hade en sommar tillsammans tills vi kom överens om att han skulle gå tillbaka till sin familj och jag skulle fortsätta med mitt liv. 

    Det gick så där, vi kunde inte riktigt släppa varandra utan träffades av och till under åren. Gångerna vi sågs var fantastiska och vi hade svårt att skiljas varje gång. 

    Jag träffade tillslut en man som jag gifte mig med och vi bildade familj. Men vi fortsatte att hålla kontakten och sågs när tillfälle gavs. De senare åren har det mest handlat om att vi träffas för en kopp kaffe eller så.  Hans fru har varit medveten om min existens men min man vet inget och tänker inte berätta,

    Jag är medveten om att det är otrohet men på något sätt är han en del av mig som jag är väldigt tacksam för. Han har givit mig stabilitet i livet och jag är ganska säker på att jag aldrig skulle ha haft det liv jag har idag utan honom. Har knappast haft den fantastiska familj jag har idag. Frågan är om jag ens levt idag. Har så mycket att tacka honom för

  • Anonym (Huldra)

    Det är nog så att otrohet kan se väldigt olika ut och orsakerna varierar. Det som slår mig är hur känslolöst det ofta beskrivs. 

    Ofta framställs kvinnorna som ett offer och männen som kräk. 

    Vad det inte talas så mycket om är hur det kommer sig att två människor möts och förälskar sig i varandra trots att de redan lever i relationer. Och hur svårt det är att bryta upp med någon man älskar och respekterar.

    För en del handlar det nog om att man befinner sig i känslornas våld. Hur man än gör blir det fel på något sätt.  Man vill inte såra någon och man kan faktiskt älska två samtidigt.

  • Anonym (Huldra)
    Anonym (Älskarinnan) skrev 2023-08-01 16:45:18 följande:

    En gift man är min pojkvän, så tekniskt sett är inte jag otrogen. Vår relation är väldigt mycket på hans villkor. Jag postar aldrig bilder på honom på social media, kan aldrig visa bilder på oss för någon utan det får jag hålla för mig själv. Nämner honom inte för någon. Vår relation och vår kärlek finns bara på bild i fotoalbum och mappar på min dator och i form av bilder på telefonen, aldrig för någon annan än mig att få se :(

    Har fått sluta att ens berätta om vi åker iväg ihop, eller att jag har åkt iväg någon stans. För att undvika frågor som: Men är du i Berlin själv? Vad gör du där själv?

    Får alltid anpassa mig och mitt liv efter hans. Min träning, mitt jobb, min tid. Jag gav upp vad som kanske hade kunnat bli en elitidrottskarriär för honom. Jag gillar att fira högtider som alla andra men får fira jul med den jag älskar i mitten på januari eller runt Lucia och låtsas att det är rätt datum. Efter hans schema. På själva julafton får jag typ ett sms. Har aldrig kunnat ha en sammanhängande semester utan tar några dagar här, några dagar där på året. De flesta utlandsresor jag gjort har vart i samband med att han reser i sitt arbete, till den destinationen han skall till. Han har tagit mig på resor som bara är för oss, men det är weekend som han låtsas är arbetsresor. 

    Jag kan ha tagit ledigt för att han velat ses, för han skall haft tid då, men ändå inte få ses pga att hans fru, hans barn, hans liv alltid har företräde :( Ibland kan vi ses ett par dagar, ibland bara ett par minuter.

    Jag har inget körkort. Så en gång när han var iväg och inte kunde betala taxi åt mig har jag behövt cykla i extremt högt tempo, trampat på som tour de france (min idrott jag hade elitsatsat i är inte cykling) i 2 timmar. Det var den där sommaren det var så jäkla varmt och brann överallt. 2018? Vet inte... Där han sedan blivit försenad... för en 3minuter snabbis utomhus.... Vissa gånger när han kommit över har han satt på mig eller jag har sugit av honom i hallen och sedan har han pussat mig och skyndat iväg igen. Att längta efter honom i dagar för att uppleva 2 minuters kärlek och sedan få vänta igen kan kännas väldigt billigt...

    :(  


    Känner igen mycket av det du berättar men inte allt. För oss har det varit mera av ömsesidighet tror jag. Han måste inrätta sig i mitt liv också,  Vi ses inte så ofta men vi hör av varandra så gott som varje dag. Pratar om hur dagen varit osv..

    När vi ses så är det dagar med romantik och erotik där vi lever i vår egen bubbla.

    Vi har planer för framtiden men jag vill inte ligga på om det. Han måste känna att det är rätt tillfälle och jag är rätt så nöjd med hur vi har det idag.

    Som du beskriver ert förhållande skulle jag inte stå ut. Att helt hänga upp sitt liv på korta sexträffar är inget för mig. Men jag kanske missuppfattar dig
Svar på tråden Hur sköter ni om er otrohet?