9-10 åring med fruktansvärda tvångstankar
Hej!
jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag har en 9 1/2 år gammal dotter som under det senaste året utvecklat tvångstankar.
För ca 1 år sedan berättade vår dotter att hon och en två år äldre tjej haft sexuellt lekar med varandra. De gjorde även saker hemma hos kompisen som de inte fick som gå ner till stranden utan vuxen eller cykla långt bort.
När dottern berättade detta för oss så hade detta pågått i flera månader. Dessa saker hände när de lekte hemma hos kompisen.
Efter denna händelse fick hon ett tvångsbeteende att hon ALLTID måste tala sanning och sitter därför varje dag och grubblar om det är något som inte hon berättar för oss.
I höstas försvann en stor trygghet för henne då en nära anhörig blev frihetsberövad.
Efter denna händelse har allt eskalerat. Hon är livrädd att vi föräldrar ska hamna i fängelse.
I våras tittade de på lilla aktuellt i skolan där de pratade om barnmisshandel, vilket bidrog till att hon kom hem och frågade om vi misshandlade henne. Hon sa att vi aldrig slagit henne men att när vi särar på henne och lillebror vid bråkiga situationer så upplever hon att det gör ont i armen när vi särar på dem. Hon är i perioder extremt utåtagerande och hon och lillebror kan hamna i blodiga slagsmål där vi måste kliva in och lyfta dom från varandra. Hon undrar även om vi misshandlat henne dom gånger vi behövt hålla dem i handen när hon ex är påväg ut framför en bil.
Hon satt i veckor och grubblade på detta varje dag och trodde vi skulle åka i fängelse.
Under sommaren har hon för varje dag förändrats, men många faktorer spelar in som hormoner och utveckling. Men hon har tappat livsgnistan. Från att alltid vara glad till att jämnt vara nedstämd. Mycket ångest och har vid tillfälle sagt att hon inte vill leva längre. Svårt att sova, drar sig undan, vill i perioder inte leka med kompisar osv. Helt olikt henne. Hon äter knappt, får truga vid varje måltid.
För någon vecka sedan sa hon att hon va rädd att jag skulle komma in på natten och döda henne med en kniv, då hon hört att andra barn dött av det.
Hon hade även en period i början av sommaren där hon inte trodde hon älskade sin pappa. Han jobbar långt borta på veckorna. hon sa att hon inte ville att han kom hem på helgen, att hon inte trodde hon älskade honom, saknade honom eller ville umgås med honom. Ingenting hade hänt utan tanken kom en dag när han va på jobbet. Den tanken höll hon i i ca 2 veckor sen släppte hon det successivt.
Nu har hon tagit steget längre. För ca två veckor sedan såg de en film hemma hos en utav hennes kompisar där de nämnde ordet våldtäkt. Hon grottade därefter ner i detta och undrade om vi hade våldtsgit henne. Detta va otroligt jobbigt för oss föräldrar, vi bröt ihop totalt. Vi har samtalat med henne kring detta flera gånger om dagen. Hon säger att ?vad hon vet? har vi aldrig tagit på henne men hon kan ju inte veta om vi gjort detta när hon sover eller va en bebis. Denna tanke har fastnat i huvudet på henne och hon kommer inte vidare, hon pratar om detta flera flera ggr om dagen. Hon är rädd att vi ska göra det i framtiden osv även fast vi säger att det ALDRIG kommer hända. Jag som mamma mår illa och kan inte sova och pappan upplever jag gått in i depression pga av det här. Hon har IOM detta svårt att sova då hon är rädd att vi ska komma in till henne på natten?!?!
Jag har kontaktat en väg in 3 gånger, Bup direkt 1 gång och Barn och familjehälsan 2 gånger. Vi har fått tid i slutet av september men jag känner att detta är akut och vill få hjälp nu. Alla säger att hon har tvångstankar och att det inte är akut.
Min största oro är nu skolan. Skolan börjar om tre veckor och jag är bokstavligt talat livrädd att hon inte kommer fixa gå till skolan eller säger något kring sina tvångstankar till lärare/elever och att allt blir totalt kaos.
Är det någon annan som suttit i liknande situation? Vad gjorde ni? Blev det bättre?
just nu känner jag mig som världens sämsta mamma som inte kan skydda min dotter mot dessa tankar. Jag vill bara att detta ska bli bra igen :(