Min son har så stökigt hemma

Min dotter har antagligen add eller liknande och har alltid haft stökigt rum. Hon orkar inte gå med tvätt till tvättmaskinen heller utan stuvar undan smutstvätt i hörnen, under sängen mm. Jag var ganska tuff mot henne och sa till varje dag, blev arg mm. Sedan bytte jag taktik och hjälpte henne städa. Jag sa att vi kan städa ihop så hon ser hur man gör och jag peppade henne och sa att det känns SÅ BRA efteråt när man kan slappa i ett rent rum. Det funkade. Hon håller ordning nu. Det som behövdes var TYDLIGA INSTRUKTUONER och pepp. Och upprepning av hur viktigt det är och hur mycket det ger att gå iväg med smuts, sopor mm på en gång för att man får en belöning på en gång. 

Det är nog självreglerande. Så småningom vill ingen hälsa på honom längre. Risken här är att bostaden blir en sanitär olägenhet, särskilt om sopor och skräp blir liggande; då kan han mista kontraktet. Det kanske man ska upplysa honom om.

Är han frisk och utan funktionshinder - lägg dig inte i. Annars: hjälp honom enligt devisen hjälp till självhjälp, dvs hjälp honom upprätta rutiner och strategier. Eller hjälp honom att söka boendestöd. 

Förr eller senare kommer kompisar eller partner börja kommentera och då skärper han sig förmodligen. Det du kan göra är att säga att du vill träffas någon annanstans än i hans hem eftersom du tycker att det är otrevligt där om han inte städar. 

Finns ju sjukdomar och tillstånd som gör att de inte ser skiten, fattar eller orkar  
Min 49 åriga brorsa är som sin far, slarvig.  Otrolig seg på städa, vet inte hur många utställningar mamma gett honom under min uppväxt men nehepp....

Finns det någon tanke om diagnoser TS?

Min son i samma ålder har högfungerande autism. Flyttade hemifrån förra året.  Medan han bodde hemma var rummet mer eller mindre en svinstia. 
Vi har hjälpt, vi har struntat i det, vi har resonerat gjort listor, mutat - inget har hjälpt. 

Det blev faktiskt bättre när han flyttade hemifrån men, det är inte så bra som många andra städar. 

Man måste inte ha ett välstädat hem, men det får inte förfalla hur mycket som helst. Då kan man i värsta fall bli vräkt. Förstår han det?

Det är stor skillnad på att ha lite stökigt, lite skit i hörnen, och att leva bland sopor.

Har han nåt funktionshinder eller nån diagnos? Är han välfungerande i övrigt?

Alla har olika tolerans för stök och smuts. Många tonåringar och unga vuxna, slarvar med städningen. Men blir det regelrätt äckligt, vill ju ingen komma hem till en tillslut. Inte kompisar och definitivt inte en partner. Bryr han sig inte om det?

Tack för era svar och åsikter.
Det är inte så illa att tex köket är översvämmat med disk,  sopor och gammal mat överallt.
Men det är stökigt i lägenheten, svettiga smutskläder från jobb och gym ligger i hallen och badrummet och luktar, alla krukväxter har vissnat sen länge,  och soffbordet och fönsterkarmen är fullt med gamla ölburkar, energidryckburkar etc.
Han har ingen diagnos, men jag själv har ADD, och har svårt att komma igång med tex städning,  trots att jag mår psykiskt dåligt av att ha stökigt hemma.

Ni med era mansbebisar. Ta ansvar över eran egen lycka, sluta lägg över det på män. Patetiskt.

Träffar ni en man ni tycker er ha rätt att stämpla mansbebis, har ni redan där bedragit er själva, och skyller er olycka på en respektive hellre än att ta eget ansvar för välbefinnande.

Min poäng här är inte att försvara slarviga män, utan få er att inse att problemet ligger lika mycket hos dig själv

Jaa absolut. Det är alltid kvinnan det beror på. Eller mamman som fostrar fel. Det finns iiiinga mansbebisar, det har vi hittat på....

Du kan hitta fel i alla religioner, kulturer, kön, sexualiteter och individer, men tar man ansvar över sitt eget liv hittar man inte på nedvärderande epiteter på nån annan, och helt enkelt skyller sin olycka/brist på lycka på den personen. Sitter du med en man du tycker inte kan ta sitt ansvar eller inte är rolig att leva med av någon orsak, är det du själv som brustit i att se efter dig själv , det är alltså ditt eget fel, inte hans.

Detsamma gäller vice versa, en man som lever i ett sexlöst förhållande med en kvinna. Det är han som satt sig där med egen förmåga, man kan inte skylla ifrån sig. Eller en man som är med en kvinnobebis med sk fibromyalgi och andra saker som gör att hon inte klarar av ett vanligt liv. Han får skylla sig själv

O ja du har såå rätt. Värst är ju de där "hittepå-diagnoserna". Helt rätt👍. 

Men har han då inte sett hur du gör? Jag menar, om du själv har svårt att ta tag i sådant så har han väl levt med att det inte är pedantiskt städat hos er? 

Nja, det är absolut inte pedantiskt städat hos oss, men det är ungefär samma som hos de flesta med småbarn.  
Lite rörigt.  
Jag har ofta svårt att ta tag i städningen, att komma igång, min man är oftast den som röjer undan och städar.
Jag tar hand om tvätten och badrummen, för det avskyr han. 

Jag har jättesvårt att komma igång med städrutinerna. Så svårt att jag bor på ett LSS-boende.

Har han någon typ av problematik eller diagnos? Det låter ju inte riktigt normalt och ok att han lever som han gör. Samtidigt är det inte din uppgift att städa där. Har man diagnos kan man ju få boendestöd som hjälp. 

Ta ett samtal med honom och fråga om han vill ha hjälp att strukturera upp städning. Tex att du hjälper till att göra ett schema med rutiner han kan följa. Vill han inte det kan du inte göra något. Men det finns ju en risk att han får problem med grannarna och hyresvärden om det är misär som riskerar att det blir ohyra mm i lägenheten. Förstår han det?