Bebis ej nöjd med amning

Vad menar du med däckad?

Ge barnet flaska så det blir mätt. Tycker inte barnet ska behöva uppfylla några amningsönskningar hos dig.

Du fick ju tillägg på BB för att ditt barn hade för låg vikt. Hade väl inte varit bättre att det blivit ÄNNU magrare om det inte funkat?

Att delamma är inget fel med. 

Det är kanske inte vad du vill höra, men tillägg är i många fall räddningen för både mamma och barn. Allt blir sällan som man hoppats på med förlossningar och bebis. 

Med mitt första barn var jag säker på att jag skulle amma, men hon klarade Inte av att ta bröstet, gick ner i vikt och fick ingen näring. Jag försökte två veckor men var sedan tvungen att ge upp. 

Till nästa barn ska jag vara mer förberedd. 

jo du, för 4 månaders sedan kom lillasyster och inte heller hon klarade av att ta bröstet. Grät och flaxade och blev ledsen. Mitt hjärta gick i tusen bitar. Jag skulle ju amma den här gången, men dottern fick inte i dig någon mat och ersättningen räddade mig återigen. 

det tar mkt längre tid att få koll på amningen än vad man tror. Både bebis och mamma ska fatta galoppen. så Länge du sätter ditt barns välmående först är du aldrig en dålig mamma! 

Alltså hon sov. Hon gick inte att väcka för matning alls - mjölken rann inte till i tid. Och hon får ersättning flera gånger varje dag. Min önskan att amma är enbart för att det är bra för henne - för min del skulle det vara mycket skönare att inte amma. 

Ja, hon var kanske trött pga undervikten.

Amning är bra, men det är inte allt. Att gå hungrig och gå ned i vikt så man blir slö av det är knappast bättre, eller hur?

Nej alltså missförstå mig rätt, jag skulle aldrig göra något så mitt barn inte mådde bra! 

jag tycker att delamningen är jobbig - att först amma och sedan ge flaska, det tar mycket tid och absolut ger jag mitt barn tid men det tär på mig..

Men du kan ju amma ibland på natten då och flaska på dagen? Om nattamningen funkar bra?

Jag kämpade själv med amning, ersättning och pumpning i många månader och sett nu med distans till det tog det väldigt mycket från de första månaderna när jag var slut, trött, kände mig usel och inte tog mig ur huset. Det känns inte heller, egentligen, som det bästa för bebis.

Det är där jag börjar landa - om det är värt det. Paniken i att vara iväg och behöva amma och hon inte blir nöjd, krångla med amning och sedan flaska. Men det är som att alla pratar med
mig som att jag skadar mitt barn om jag inte kan amma. Och självklart är jag realistisk och följer BVCs råd. 

Tror jag behöver bestämma mig för att amma och sedan fylla på med flaska tills hon är helt nöjd och glad. 

Du skadar inte ditt barn om du inte kan amma. Vem säger det, mer exakt?

Menar inte att jag skadar fysiskt men att jag tar bort det som är ?bäst? för henne - innan jag fick barn tänkte jag inte alls så men sedan hon kom så mår jag så dåligt av att inte kunna helamma. Jag kan inte rå för det. Därför jag bad om erfarenheter och kanske ifall någon känner igen sig. 

Allt har varit väldigt skört och jobbigt sedan hon kom lite tidigare pga jag blev sjuk och att hon är liten pga stt jag blev sjuk i graviditeten gör att jag känner mig ännu sämre. 

Kolla in amningshjälpen på facebook. Har du någon amningsmottagning i närheten som du kan få hjälp från?

att det funkar bättre är inget konstigt. Frigörs mer hormon som heter prolaktin på natten. Förstår att det är apjobbigt men det kan hjälp att veta att det egentligen är som det ska. Det hjälper också till att få upp produktionen även på dagen. 

Det här låter ju oerhört provocerande när man är mitt i det och kämpar men åtta veckor är en ganska kort tid. Det kan ta ett tag innan det funkar med helamning när man har börjat med tillägg. Så vill du helamma så kämpa på ett tag till och ta lite hjälp så kommer det säkert gå bra. Och gör det inte det så får det bli ersättning och det kommer också bli bra.

Jag har varit på amningsmottagning innan sommaren, ska dit igen tänkte jag när jag är hemma igen efter semestern. Jag vill ju att min tjej ska upp i vikt men förstår att det också kommer ta tid då hon startade lågt.. 

tack för lite pepp! 

Jag känner igen mig i det du skriver. Kan bara säga att för mig kändes det nästan hormonellt, vare sig före eller efter känns amningen på samma vis, men jag blev nästan besatt när den inte flöt på. Ägnade alldeles för mkt timmar på internetgrupper, letandes vad felet var. Sett inefterhsnd offrade jag nog mkt glädje med min bebis pga det.

Hur gick det för dig? Jag känner mig också besatt och tycker typ synd om min sambo/barnets pappa som liksom ba ?ska vi inte ge henne ersättning bara?? Och jag bara fortsätter.
Men hur bestämmer man sig för att ?detta är inte värt det??

Det blev amning/pumpning/ersättning i 8-9 mån tills bebis själv helt valde bort amningen. Sett nu fattar jag inte hur jag orkade.

Det blev lite bättre efter 5-6 mån när jag landade i att vi inte faktiskt skulle helamma, och släppte hetsen kring att få det att funka, och behovet att kunna amma perfekt för att det skulle räknas. Där vid halvåret började vi med mat med och bebis älskade det direkt så det kändes som en lättnad för mig.

Jag tror jag faktiskt hängde för mkt läsandes typ Amningshjälpen och på amningsmottagningen. Det här är något jag faktiskt oroar mig för nästa bebis, att jag ska bli så igen. Det är ju bra för bebis att amma, men jag slet nästan mig sönder och samman för det och mådde dåligt av stressen. 

Känner igen det ni båda skriver. Men barn nr 2 (som föddes 14 m senare)   började amma felfritt från första suget på BB! Jag var i chock. Allt bara funkade. Barn 3 och 4, katastrof igen. Funkade inte....
Å vad jag har kämpat med pumpar och sprayer och jag vet inte vad.

Låter jättejobbigt det du beskriver, TS! Själv ammar jag fullt och har inte riktigt tänkt på hur det kan kännas när man vill amma men där det är svårt och kanske inte fungerar. 

Skriver för att kanske ge dig ett nytt perspektiv, ifrån en som ammat i snart 13 månader och vill sluta.
En del av mig önskar att jag delammade (innan barnet började äta fast föda) därför att det hade gett mig mer frihet.
Att vara jättesjuk, tillsammans med en sjuk bebis som bara ville ha mig var jättejobbigt, att vara den enda som kan söva barnet, att vara den enda som kan mata barnet och därmed vara låst till hemmet på heltid har varit OTROLIGT jobbigt. Jag avundas andra som kan ge ersättning eller där bebis accepterar flaska.
Vårat barn har ammat ofta och gör det än idag, när hen var mindre så var det flera gånger i timmen. Att gå på promenad, vara på stan, åka bil, åka lokaltrafik osv de första 6-7 månaderna var katastrof nästan tyckte jag. Tvätta håret var en stress, toa besök en stress, äta mat..ah du förstår.
Hoppa av bussen, sitta och amma på en bänk mitt i stan, i ett köpcenter, i parker osv tyckte jag var jobbigt, bilresor med panikgråt och försöka hitta en plats att stanna på. Jag är fortfarande den enda som kan söva barnet, LÄNGTAR att få komma iväg på sommarkvällar. 

Nattamma då det verkar fungera bra, försök ev se fördelarna med att flaskmata på dagarna. Du kanske kan pumpa när pappan flaskmatar? Var snäll mot dig själv oavsett hur det går!