Jag skulle inte skaffa ett barn helt själv. Pappan är viktig. Alla som sett bekanta göra det förstår att det är väldigt tufft utan avlastning.
Jag känner flera i min närhet som är ensambarn och det är helt okej. De mår bra.
Vem.vem.- antingen kommer du träffa en ny och få barn eller ditt barns pappa. Men jag tycker du ska vara glad för det barn du har och satsa på livet som enbarnsmamma.
Hej! Tack för era svar. Tyvärr kan jag inte någonsin tänka mig ingå i en relation med en man igen efter hur mina tre senaste relationer varit. Att däremot skaffa ett till barn vore en oerhörd glädje för mig. Även om barn växer upp i familjer med två föräldrar så betyder det ju inte att: Båda föräldrarna är närvarande eller vettiga föräldrar, en förälder kanske lider av sjukdom/har missbruk, det kanske pågår konstanta konflikter mellan mor och far vilket stressar barnen. Personligen hade jag mer än gärna vuxit upp utan min egen mor. Jag tror inte att det går att se allt som svart/vitt. Att däremot förbereda sig ekonomiskt, granska sina relationer osv är ju viktigt inför att välkomna ett barn som ensamstående.
Mina funderingar går kring att ev. Frysa in ägg och samtidigt spara undan mer pengar inför att välkomna ett till barn inom några år eller att nästa år se över mina äggreserver för att känna mig lite lugnare.
När jag googlat runt om barns mående till ensamstående föräldrar är det lite olika vad forskning visar, verkar lite oklart vad de kommit fram till än så länge. Och om jag skulle få ett barn med en ny pappa så är det ju inget som garanterar att han inte kommer avlida eller finnas där 100% för sitt barn ändå.
Hej! Tycker att du ska göra som du vill! Vill du ha ett syskon så kan du ju försöka hitta en privat donator. :) det är endast du som vet om du kommer klara av det eller inte, ingen annan! 😃