Finns det otrogna som verkligen ångrar sig?

Det är ju helt orelaterat till trådstarten som avser där man frivilligt varit otrogen men ångrat sig senare. Att ta på sig skulden för någon annans övergrepp är inte ens nära.

Kan inte hålla med om att det är en extremt konstig fråga. Och ditt exempel tycker jag inte är speciellt relevant som jämförelse. 

Håller med, det räcker med att läsa på otrohetstrådar här på FL, det är ju tydligt att man inte ångrar ett dugg förrän det avslöjas och inte ens då verkar man ångra något annat än att det kom fram, inte vad man gjort, men det är något man givetvis inte säger till sin partner 

Nej, vilket lite ganska typiskt. Mitt intryck är att de som ångrar dig, gör det på grund av konsekvenserna, inte på grund av själva otroheten i sig.

Vilket visar för tydligt på att det är naturligt, och nog även viktigt, att variera sin sexualpartner.

Ordinär Man lobbar som vanligt FÖR otrohet.

Det är det som kallas "bondånger". Man ångrar sig först när man blivit påkommen (eller ångrar att man varit så klantig att man blivit påkommen).

Har man egentligen inte något samvete (narcissist) så tycker man allt som är njutning för en själv är bara bra. Man är gift/samboende av praktiska skäl, man älskar inte sin partner utan bara sig själv.

Men det finns förstås de som har samvete och som bryr sig om sin partner, de ångrar sig förstås "på riktigt" och mår dåligt. De kanske rentav själva berättar om sin otrohet.

Men kanske de "samvetsömma" är i minoritet? Det verkar som TS anser det.