Sexåring med beteendeproblematik
idag är vi så snabba på att skrika DIAGNOS så fort ett barn inte beter sig som man själv önskar eller som man själv anser rimligt. Med det sagt kan en utredning ändå vara bra för att se om det finns något som gör att pojken har det svårt i vissa situationer där han behöver hjälp att komma vidare. Det kan också var bra att rannsaka sig själv som förälder eller bara acceptera att alla är olika.
Jag har en väninna vars son var fruktansvärt i 3-7 års ålder. En riktig pärs och betedde sig extremt illa när gäster var på besök, i skolan, förskolan, skrek, lekte apa och slogs helt oprovocerat.
Han är världens snällaste och lugnaste 9-åring idag och man ser inte spåren av det tidigare beteendet. Utan diagnos, utan läkare, utan förändrat föräldraskap. Han blev helt enkelt lite äldre?Stort lycka till!