Jag skulle tagit honom ifrån situationen. Börjar han bete sig så på en middag exempelvis och han inte lyssnar på tillsägelser så får en vuxen gå iväg med honom till ett annat rum där han får lugna ner sig. Där kan han exempelvis rita, lyssna på ljudbok eller spela spel på mobilen om inget annat finns tillgängligt. När han känner sig redo kan han komma tillbaka och äta.
Tack för era svar! Högfungerande autism har faktiskt lyfts av några personer i hans närhet så har funderat lite i de banorna, dock har jag väl lite svårt att ta till mig det eftersom han är så välfungerande i de flesta andra aspekter - han har inga problem med förändringar, har inga speciella matpreferenser (även om han gärna vill ha köttbullar och makaroner eller pannkakor varje dag), är väldigt empatisk och har lätt att få vänner.
Sen är väl ett argument emot en utredning som jag ältar att han själv inte lider/mår dåligt av det och då har jag svårt att se nyttan i en eventuell diagnos, jag vill ju t.ex. inte att han ska behöva ta medicin för att bli mindre intensiv och behaga vuxna :/ men jag tror att vi kommer göra som ni Anotherone ändå, se hur det går i skolan och om lärarna menar att det inte fungerar så blir en utredning kanske aktuell..