Maken vill inte ha fler barn..men jag vill..

Men alltså, det är ALLTID den som INTE vill ha barn som har vetorätten. Detta är självklart. Man kan inte tvinga på någon ett barn. (Detta gäller dock inte om en graviditet redan är ett faktum, för en man kan inte heller få bestämma att en kvinna ska genomgå ett operativt ingrepp.)

I detta fall låter det dessutom alldeles för farligt för dig att gå igenom en till graviditet. Ärret kan spricka när värkarna börjar (om de börjar före snittdatumet), och om du har riktig otur kan den spricka bara av uttänjningen och förvärkarna, tidigare i graviditeten. Om du inte befinner dig i omedelbar anslutning till en operationssal när det sker, så dör både du och barnet. Och din son blir moderlös. 

NÄ... Jag tycker att din man har rätt här. Ni har inte diskuterat att adoptera ett syskon? Eller att - när ditt barn blir lite större helst - ta emot ett fosterbarn, som kan bli ett fostersyskon för honom?

Detta låter för mig som ett omoget argument, och särskilt när det är så mycket som står på spel. Tävlar du med dina väninnor om att uppnå den perfekta familjen?

Ett barn är fel (avhugget), fyra också (tattaraktigt)? Det ska helst vara barn av båda könen? Det är lite finare om det första barnet blir en pojke? Adoptivbarn och funktionshindrade barn räknas inte, och styvbarn ger minuspoäng (om det är kvinnan som har barn sedan ett tidigare förhållande blir det dubbla minuspoäng)? Fosterbarn ger poäng på godhetsskalan men inte på lyckat-skalan?