Inlägg från: Goose01 |Visa alla inlägg
  • Goose01

    Maken vill inte ha fler barn..men jag vill..

    Ja som rubriken lyder. Min man kläckte ur sig för ett tag sedan att han inte vill ha fler barn. Vi har ett barn på 1år som det tog oss 2år att få till med hjälp av vården så han va oerhört efterlängtad och jag tar inte förgivet att vi ska lyckas få ett till barn. Men sen min man kläckte ur sig detta så har jag gått in i en svacka. Tanken från början var att inte börja skydda oss efter att sonen föddes och blev jag gravid igen så blev jag..om inte så fick det vara så. Men jag blev akutsnittad där man va tvungen att göra ett T-snitt och jag fick dessutom en bristning på livmodern så vi fick absolut inte bli gravida inom ett år så vi fick snällt lyda och skydda oss. Nu när det gått ett år så tar jag lite försiktigt upp detta med maken och han blir då extremt tillbakadragen och säger då att han inte vill ha fler barn. Han kan inte förklara varför mer än att han är rädd för att något ska hända..alltså va? Förlossningen va extremt turbulent och sonen andades inte när han kom ut och fick tas till barnbordet direkt och vi separerades I 3h. Jag får inte genomgå en ny vaginal förlossning pga de skador som åsamkades på min livmoder och jag va så galet ledsen pga detta wfter förlossningen + att jag fick infektion och hade feber till och från under 3mån tid. Jag tänker att detta satt sina spår hos honom. Men nu till saken..jag vill verkligen ha ett till barn. Vad gör man då? 😫 man ångrar väl aldrig ett barn? Utan tvärtom? Man ångrar väl att man aldrig försökte få ett till isf? 

    Hjälp mig tänka..Gråter ikväll bara rinner tårarna och jag har världens klump i magen. Har aldrig känt mig såhär ensam i hela mitt liv..

  • Svar på tråden Maken vill inte ha fler barn..men jag vill..
  • Goose01
    Anotherone skrev 2023-07-20 09:37:01 följande:
    Det kan vara en väg. Men igen, vill man inte så vill man inte. Man ska inte känna sig tvingad att sitta i den typen av samtal. Kanske säger han så för att slippa vidare diskussion? Det kanske inte bara handlar om första förlossningen och rädslan kring det, men det är det enklaste att förmedla?

    Det är en hårfin gräns mellan att gå på samtal för att få klarhet i vad som hände, risken att det händer igen (förmodligen inte) osv och att faktiskt låta någon slippa bli tjatad på och ifrågasatt. Och även om man går i samtal så får det i sig inte väcka för stort hopp hos den som längtar, ts i detta fallet. Det kan ju hända att det är bra att gå och prata om det men att han fortfarande inte vill ha fler barn...
    Jag skulle aldrig tvinga min man. Som jag sagt till honom också så vill jag ju att mina barn ska ha en pappa som älskar dem och som själv önskat att få dem. Men det är ju svårt när man själv varit inställd på att det förhoppningsvis ska bli två barn. O så sätter han helt plötsligt emot det utan förvarning. Blev ju en chock för mig..
  • Goose01

    Jag kan av någon anledning inte citera inlägg i tråden. Men jag vill förtydliga att jag aldrig skulle tvinga min man till ett till barn. Därav att jag skrev inlägget av förtvivlan. Sen är det många som diskuterar om jag öht får bära ett barn. Enligt läkaren som gjorde snittet så är det helt okej. Bara det gått ett år från snittdatum och jag måste genomgå ett nytt planerat snitt. Jag frågade även vad som händer om värkarna skulle starta tidigare och enligt henne så va risken störst för ruptur i slutet av förlossningen så skulle det starta tidigare är det bara att ringa in så får jag komma in direkt (bor 15min ifrån sjukhus). Oftast har man ju förvärkar osv innan. Eftersom det även blir planerar snitt så tänker jag att det inte kommer vara traumatiskt (på samma sätt som nu) sen jobbar jag själv i vården och har jobbat på neonatalen så jag vet att det inte är svart på vitt när det kommer till förlossningar och graviditeter. Sen att det är konstigt att jag vill prata om barn redan efter 1år..ja om det tog oss 2år att få till denna graviditet så vill jag kanske inte vänta 3år med att börja försöka. Kanske blir mer påtagligt för mig då majoriteten jag haft kontakt med som har barn i min sons ålder redan är gravida..och vissa är beräknade nu i veckorna redan..men egentligen vill jag inte ha barn förrän om 1-2år..men vill ju inte att det då ska tröja ytterligare 2år liksom..

  • Goose01

    Men ja jag har hunnit smälta detta nu lite och vi får helt enkelt se vart livet bär oss..men det gjorde mig glad att läsa de fina peppade kommentarerna. Det förväntade jag faktiskt inte mig. Senast jag skrev här fick jag bara kommentarer om att jag va dum i huvudet Drömmer

  • Goose01
    Ocdmänniska skrev 2023-07-25 10:15:31 följande:

    Förstår din man, han måste väl vara rädd att förlora dig och att du kommer få fler problem av/från det. Och självklart kan man ånga ett barn, finns många som gjort det! Bara att googlea så ser du. Ogillar den inställningen folk verkar ha. 
    Sen tänker jag när det gått som det gjort är det verkligen det bästa beslutet att skaffa fler barn? Är det verkligen värt oavsett vad som kan hända? 
    Baserat på det du skriver tycker jag det är oansvartsfullt mot dig själv, din man och eran familj att skaffa fler när det har gått som det gått för dig. 


    Varför är det oansvarsfullt när läkarna säger att det inte är farligt för mig att bära ett till barn? Jag behöver bli snittad istället för att genomgå en ny vaginal förlossning..men det är jag knappast ensam om att behöva göra..
Svar på tråden Maken vill inte ha fler barn..men jag vill..