Maken vill inte ha fler barn..men jag vill..

Jag förstår honom och jag förstår dig också lika mycket. Har det tagit er två jobbiga år så gäller det er bådas upplevelse, inte bara mammans, och kan vara både det och förlossningen som påverkat honom. Man behöver ta lika mycket hänsyn till mamman som till pappan. Han är kanske rädd också om något händer dig så står han ensam där som förälder, värsta scenario men ändå. Jag hade väntat och sett efterhand om han ångrar sig. Nu har ni fullt upp med en 1 åring och allting är färskt i minne. Finns där saker som kan göra honom tryggare inför eventuell graviditet så hade jag tagit upp det, kan bara vara att man önskar föda vid ett annat mindre sjukhus med gott rykte, det kan ha varit att han känt sig maktlös, och önskat beskydda dig. Jag har inte alltid varit överens med pappan och man kan tycka olika vid olika punkter, men det har löst sig. Det viktiga tycker jag är att man faktiskt har barn, att man inte står utan och inte glömmer bort vad man har.