Ska jag förlåta honom?

Jag och min man gick igenom en skakig period förra våren. Jag gick i tankarna på en separation. Jag upplevde att det var för mycket alkohol och helst höll han sig hemifrån. Sedan fick jag ett cancer-besked under sommaren.  Jag började få cellgifter i september, när han annonserade att han tänkte åka iväg utomlands för att undersöka en ny affärsmöjlighet. Vi har två barn, då 4 och 6, så jag bad honom ta sin resa senare. Detta gjorde honom rasande. Han tyckte jag hindrade honom att uppnå sina drömmar och mål i livet. Efter det blev stämningen bara värre och värre. Mitt under en cellgiftskur kom hans barndomsvän på besök och de spenderade nästan två veckor med att sitta uppe på nätterna och dricka. Exempelvis en tisdagsmorgon gick jag upp och tog hand om barnen, då låg han och fyllesnarkade i sina kläder i soffan. Trots cancerbehandlingen, tog jag hand om städning och hem och min man gjorde minimum med barnen. Han gick ut minst tre kvällar i veckan. Min mamma var väldigt närvarande för att hjälpa till med diverse och hon såg vad som pågick. Jag kan ju säga att min mamma inte är särskilt förtjust i min man idag. Vilket han tar som en personlig förolämpning, så nu vill han inte träffa min mamma längre. När jag fick besked att tumören var borta, bestämde jag och min man att vi skulle skilja oss. Jag var lättad. Han gick in i en depression och blev hemskt olycklig. Jag märkte att han kommit till vissa insikter och ville jobba på oss. Så jag bestämde mig för att ge honom en ny chans. Men kärleken till honom svalnade rejält och jag vet inte om jag kan hitta tillbaka till den. Ska jag förlåta och gå vidare? Eller är hans svek för stort? Hur kan jag lita på honom igen? 

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2023-07-19 20:50
Jag vill tillägga att han också är en väldigt trevlig och generös person. Den person jag föll för i början.