Ska jag förlåta honom?

Har din man sökt professionell hjälp för sina problem?

Men nej, herregud, hur kan du nånsin lita på honom igen? När du har haft din närmaste stund har han inte varit där. Det är inte i nöd och lust för honom, vara vid lust. 

Ta hand om dig och se till att göra dig lycklig!

Absolut inte. En person som sviker en medan man kämpar mot cancer är inget annat än ett svin.

@erikaABC Nej, enligt honom är alkoholen inget större problem. Men å andra sidan har han dragit ner på det rejält sista tiden. 

Nej. Fanns han inte där i din nöd så är han inget att ha. Människor kan vara hur mysiga och goa som helst men det hjälper inte om dom sviker när dom behövs som mest. Satsa på dig och dina barn och lev ett lyckligt liv!

Jag tycker att du ska sluta tänka så mycket på honom, hur han mår eller vad han vill. Vad vill DU?

Skilja dig, låter det som. Du beskriver lättnad samt att känslorna har svalnat. Det är inte så konstigt, med tanke på hur oansvarigt och narcissistiskt han har betett sig. Det spelar ingen roll om det beror på en depression eller något annat. Han fanns inte där när du behövde. Inte nog med det, han lät dig ta nästan allt ansvar för hem och barn, trots att du var sjuk! Han har bränt sina broar.

Han har behandlat dig som skit och ändå är du kvar, vart är din självrespekt TS?

Han har klart och tydligt visat sitt rätta jag och att han ju gör några patetiska försök till att förändra sig ändrar inte det faktum att han är ett svin. I mina ögon är det han gjort oförlåtligt och om någon annan kris sker så har du ju inga garantier för att det samma inte händer igen. Och det är ju hopplöst att vara tillsammans med någon som man inte kan vara trygg på. 

Tack för alla svar, att ni tagit er tid att läsa och svara. Ja, var är min självrespekt, frågar Shameless... Det är svårt det där när man har varit tillsammans ett tag och har barn, hem och en historia. Jag är så van att sätta mig själv i andra hand. Jag blev ju så hopplöst förälskad i människan som jag valde att skaffa barn med. Sen rullar livet liksom på. Man känner varandra, det går upp och ner. Men den här dalen har jag haft svårt att komma upp ur. Jag behövde nog perspektiv, andras ögon utifrån. Därav posten. Det är klart att det finns många fler nyanser, också hans version. Men ibland är det bra att bara skala ned berättelsen till sina minsta beståndsdelar, ta bort alla ursäkter och all nostalgi. Och ja, ni har nog bara bekräftat det jag redan tror är det enda jag kan göra. Att gå. 

Största argumentet mot fortsatt relation är att den här mannen är klen, vek, psykiskt svag.

Min bästa väninna träffade en ny man i bara knappt tre månader innan hon fick bröstcancerdiagnos. Och som han var där för henne under följande 2 år!

Han kommer för all framtid att ha min kärlek också för det han gjorde för henne, och det är så man skiljer agnarna från vetet när det gäller män.

Din man fick tyvärr underkänt på provet fast han hade så lång historik med dig och borde värdesätta er relation, att du är mor till hans barn, och att du ens är villig att tala till honom längre.

Jag hade troligen inte gjort det.

Du måste ju själv bestämma hir du känner. Är ju lätt att skriva att det är självklart att göra det ena eller det andra.

Men för mig personligen så skulle jag nog känna mig mer sviken av det du beskriver än vad jag hade blivit av otrohet (vilket jag verkligen avskyr). 

En viltog sak för mig i din situation hade nog varit om han visar att han verkligen förstår hur illa han betett sig och visar sann ånger. Inte att det givet gör att man kan förlåta, men utan det hade det varit omöjligt. 

I nöd och lust...... I nöden var din man inte mycket att hålla i handen. Människor kanske reagerar olika när krisen är där - kan din man ha försökt fly från rädslan att förlora dig, eller är han fruktansvärt egoistiskt och/eller oempatisk? Tycker du ska följa dina egna känslor och vill du ge äktenskapet en fortsatt chans, tycker jag du ska få svaret om din mans agerande hos en familjerådgivare. Men utifrån det du skriver, verkar din man behandla dig mycket dåligt

Enda anledningen till att han ångrar sitt beteende är att nu är det han som förlorar på det. Innan var det du och barnen som förlorade på det.
Gå ts. Han har inte ändrat på sig, han försöker ju bara dölja det för att inte förlora en hushållerska. Jag hade aldrig förlåtit sveket.

Tack för era svar och kloka kommentarer. i en stund av stor osäkerhet har er input hjälpt mig. Tack 🙏🏼