9 åring med sömnproblem

Att vi ska finnas där för henne och trösta är naturligtvis ett faktum. Behöver nog mest bolla tankar och tips med någon som har det likadant, haft det likadant eller som kan ge lite bra och pedagogiska sätt att hjälpa. 

Lider med er dotter. När jag va liten, i ungefär hennes ålder hade jag samma problem. Spelade ingen roll hur min dag varit. När kvällen kom och alla skulle lägga sig fick jag mycket ångest. Jag kunde inte somna och fick mer och mer ångest ju mer alla somnade. Kändes som jag var ensam vaken i hela världen och allt var väldigt skrämmande. Jag ropade och väckte mamma hela tiden för att försäkra mig om att hon var där och vaken. När inget svar kom gick jag in till henne och väckte. Samma med äldre syskon. De var en hemsk period och min mamma och syskon var så trötta. Vi gick till barn psykolog. Fick stöttning, kärlek och omtanke hemma. Det blev bättre sedan med tiden. Av min egen erfarenhet tror jag det kan vara bra att prata med någon. Att ni pratar mycket med henne och kanske gör läggningen till en riktigt mysig och trevlig stund, prat, skratt, gos, mysig nattlampa. Kanske vill hon sova med mamma ett tag? Försäkra om att ni är där oavsett vad och hon aldrig behöver vara orolig även om ni vet att de är så. Vet inte varför det blir så där egentligen. Men skrämmande för barnet. Stackars liten hoppas det blir bättre snart

Usch ja den perioden var hemsk!
Visste inte att det var ångest i den åldern utan kände bara att allt var jobbigt. Det är svårt för barn att beskriva ångest då de inte vad det är. Jag sov länge på soffan för där var jag trygg.

TS kan ni lägga en madrass på golvet vid er säng? Eller kan du sitta hos din dotter tills hon har somnat? Det låter som att hon har kraftig ångest och det är en svår känsla att beskriva för ett barn. Det är inte en känsla utan flera, man känner sig även konstig i kroppen. En del barn tror att de ska dö. Jag blir väldigt varm i kroppen, en del får ett rusande hjärta m.m 

Min ångest kom nog också kring den åldern. Men jag tänker också att det kan vara annat. Puberteten närmar sig med tillhörande känslostormar osv. Jag minns också att jag själv hade en period (kanske i ungefär den åldern) då det kändes skönt att gråta regelbundet.

Så jag tänker egentligen 3 saker: bekräfta/trösta/finnas nära som huvudsak. Kanske kan ni också hjälpa henne hitta strategier? Andningsövningar funkade tex rätt bra på min son häromdagen när han var ledsen och alldeles för uppe i varv. Hänger ju lite på att hon är med på det såklart. 

Har ni provat olika läggningstider förresten? Särskilt att lägga tidigare. Är man riktigt trött blir det ju mycket svårare både att ångesthantera och att livet kan kännas bara allmänt pissigt. 

Men vad fina ni är! tack för alla svar och för att ni bollar lite, både med mig och med varandra. 

Jag har ångest nu i vuxen ålder (GAD) och har många gånger sett likheter. Samtligt vill jag inte namnge hennes känslor på egen hand Och sätta ord på något som kanske inte är ångest överhuvudtaget.

Hon har fasta läggningstider, lite huller om buller på sommarlovet men annars mycket ordentligt på den punkten. Hon får ligga och läsa om hon vill, ibland ligger hon och ritar Eller skriver en saga. Nattlampa har vi satt in och testat många olika. Hon verkar ganska nöjd med den. 

Vi testade med att hon sov inne hos oss, men det blev nästan värre sen när hon skulle sova i sitt eget rum igen. Ett litet syskon kom, så pappa har nu flyttat in till 9-åringen så hon har sällskap. Det hjälper endast Om dom lägger sig samtidigt, vilket inte alltid är möjligt såklart. 

Jag försöker få henne att byta rum, men hon vill verkligen inte. Hennes rum är stort och jag vet att stora sovrum kan göra att man känner sig mer otrygg när väggarna är så långt ifrån. Vårat är mindre och ligger närmare vardagsrummet så hon hör oss på kvällen. Men nej.. 

Känns som ni stöttar och hjälper henne på ett bra sätt. Mm förstår Man vill inte dra slutsatser själv utan de bör psykolog eller läkare göra. Men förstår du kan se likheter. Jag har också den problematiken nu i vuxen ålder som du så kan ibland känna att de visade sig redan då. Har ni frågat dottern hur hon skulle vilja att kvällarna såg ut om hon fick önska?