ångest av att lämna 13 månaders på förskola

Vi ser olika på prioriteringsfrågan och Inte att skambelägga någon, trist att du uppfattade det så.

Jag prioriterade på mitt sätt de första åren av anledningen att jag ville få mer tid under småbarnsåren.

Vad vet du om ifall jag har ett sparande eller ej? 

Jag kanske prioroterade bort annat som dyrare boende,bil, resor eller annat. 

Att ha lägre inkomst måste inte betyda att man inte säkrar barnens framtid. 

Vi fick lämna vår första redan vid 11månader efter jullovet. Då förskolan bara tog emot två gånger om året och vi inte kunde var hemma till efter sommaren. Sen har vi lämnat våra andra vid ca 15 månader. Har alltid jobbat samma tider som er. 7-16 men haft så pass nära att de gått från 6.30-16.30 hela sin förskoletid. Alla tre är nu fullt normala skolbarn som mår alldeles utmärkt. Visst var det väl vissa dagar dom var trötta och gnälliga, men första året är ju nästan bättre när dom sov bort en stor del av dagen. Han som vi lämnade vid 11 månader fick sova både på för och eftermiddagen. Vi har alltid haft jobb med låg lön och arbete som är beroende att man är på plats. Dom som gått ner i tid på mitt arbete upplever jag att dom stressat ihjäl sig för att hinna med allt på kortare tid, så gå ner i tid har aldrig varit ett alternativ för oss i alla fall.

Men den som tjänar minst får pensionsinbetalningar betalda av staten tills dess yngsta barnet är fyra år. Man får  enligt den lön man hade innan barnet föddes. Det sker automatiskt och man behöver inte ansöka. Detta verkar väldigt få känna till. 

Det är ju såklart väldigt individuellt men att vi ska ta emot barn som inte ens kan gå eller äta med sked är- galet. Och det gör att vi pedagoger blir helt låsta vid småbarnen- för de klarar sig inte utan oss. Och övriga barn och eras aktiviteter blir då lidande. Vi är ju inte direkt överbemannade. Det borde vara en gräns på 18 månader rent generellt. 

Jag vet att det jag skriver inte är populärt. MEN vi får in så mycket barn som inte är redo för förskolan. Där föräldrarnas jobb styr snarare än när barnet är redo. Det är inte schysst mot barnet. och att vissa barn ska gå så långa dagar på förskolan? vi har 40h arbetsvecka för vuxna men småttingar ska tydligen gå längre tid än normal arbetstid. Ni kan ju bara tänka er de intryck och den stress ett så litet barn upplever i vår miljö med massa barn, skrik, bråk, aktiviteter. 

Det är mycket för ett litet barns hjärna. 

Jag älskar mitt jobb och VILL vara med barn. Det är mitt livsval. Men utifrån min profession sen flera år så ser jag hur illa anpassade många små barn är. Det behöver några månader till för att bli redo. En tid som många föräldrar inte ger. Och då syftar jag mer på fäderna. Mödrarna är ofta hemma ett år eller mer. Men sen tar det stopp då papporna väljer bort föräldraledighet och prioriterar jobbet. Tråkigt. För barnen. Och mamman blir superstressad över situationen- såklart.

Kan inte en av er börja tidigt och en sent? Eller är era arbetstider fixa?

Vi jobbade heltid båda två när barnen var små, en av oss började jobba kl 6 och hämtade 15 och så turades vi om som det passade våra jobb med möten och så. Tycker det funkade super.

Tre av mina började vid 12 mån. Den fjärde vid 24 mån eftersom hon var hemma med lillasyster men annars hade hon också börjat vid 12 mån. 
Jag hävdar att väldigt många börjar vid 12 mån och det verkar ju funka. 
De som har möjlighet kan ju vänta men det har långt ifrån alla. 
Nu är vårt förskolesystem tänkt att barnen får börja då. Vore det katastrof skulle man hört mer om det och kriteriet ändras. 

Var står det att han inte varit föräldraledig?

Skulle jag ha väntat att skola in till mitt barn kunde äta ordentligt med bestick skulle det dröjt otroligt. Äter gör barnet, får beröm för det. Men det spills. Och vi tvättar. Vid 18 mån kunde mitt barn INTE äta med bestick, men hjälpte med händer och det kom mat lite åt alla håll. Men sammantaget så åt detordentligt med mat, sov bra från dag 1 och lekte. 

Min gräns som förälder är att jag vill att barnet ska kunna gå för att just kunna utforska förskolan själv. 

Vår son började på förskola när han var 18 månader och lillebror kommer vara i ungefär samma ålder nästa år när han ska börja. Man har ju inskolning och öker successivt tiden, både för barnets skull men det hjälper också föräldrarna, tycker jag. Och när man ser sitt lilla barn (som typ nyss var nyfött...) leka med de andra barnen, eller leksaker, eller personal etc. så sväller hjärtat så mycket och det är en speciell känsla att inse att de klarar sig utan oss! Jag tror det är värst för oss, jag kan fortfarande tycka det är tungt att lämna stora sonen som nu är 3 år, vill åka och hämta honom tidigare :)

Jag och min sambo har turats om att jobba hemma när sonen gått heltid på förskolan, så den som åker in till kontoret är där vid 8.15 och åker innan 16. Sonen har då gått 8-16. Den som åker till kontoret jobbar mindre än 8h/dag men den som har varit hemma har kunnat jobba mer än 8h de dagarna, så det går jämnt ut. Men det är ju för att vi har haft jobb som tillåtit att vi jobbat hemma.

Så för att svara på TS inlägg, det kommer att gå bra och ni kommer öka långsamt! Dessutom är det ju en hel månad kvar, barnet kommer hinna växa lite till på den tiden :)

Vi skolade in vid två år. Är väl medelklass, hade planerat bra så att vi kunde jobba och vara lediga omlott OCH har sparpengar
Tycker man att det är viktigare att barnet har pengar på banken än att umgås med dem, varför slänga in den typen av argument när frågeställaren frågar om mer praktiska spörsmål?
Dessutom är det en myt att man förlorar mycket i pension på att vara hemma, dels finns barnårsrätten, dels kompenserar många av de stora tjänstepensionsavtalen på marknaden under föräldraledighet. Så jag och maken har tappat exakt noll under våra ledigheter.

Det är ingen dum idé att söka nytt jobb TS om det skulle kunna innebära högre lön (= då kan du även gå ner i tid och tjäna ungefär samma som idag), att du kan jobba närmare förskolan och inte behöver ha så långa dagar eller att det är mer flexibelt så att ni kan turas om att hämta/lämna.
Sen är ett tips att gå ihop med andra föräldrar så småningom, familjer som bor nära er. Vi skapade en sån struktur med en annan familj så att de hämtade vårt barn en dag i veckan och vi tog med deras hem en dag i veckan. Sen om de gick ut och åt när deras barn var hos oss eller om det gav dem möjlighet att jobba klart utan att känna stress - ingen aning. Men det var ett väldigt bra koncept kände jag, att veta att min son var trygg och lekte hos dem. Och att ta med deras pojke hem var inget jobb heller.