Inlägg från: Anonym (Sverige är närsynt) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Sverige är närsynt)

    ångest av att lämna 13 månaders på förskola

    Vi är höginkomsttagare och skolade in sonen på förskolan vid 13 månader, privat kooperativ med arbetsplikt 5 dagar per år.

    Då hade pappan jobb i närheten så han kunde komma dit på 4 minuter om det var nåt, jag jobbade i en annan stad.

    Vår son fick en speciell person i personalen som skulle se till honom extra mycket, och hon var jättefin med honom, verkligen.

    Jag är morrontidig och pappan vill sova så pappan lämnade kl 8.30, sen hämtade jag kl 16.45 ca.

    För oss funkade det utmärkt, sonen var sällan ledsen vid lämning för det fanns så mycket kul att kolla på och andra barn där, han var pigg och nyfiken redan från början och vi gjorde ingen jättegrej av det utan man lämnar till en i personalen och sen säger man lugnt hejdå och går. Ibland är det föräldern som gör barnet upprört genom att själv bli väldigt emotionell.

    En i personalen där sa faktiskt att det är lättare att skola in små barn, de får mer ångest när de är större eftersom de reagerar mer på främmande personer då och har vant sig mer att alltid vara hemma med en förälder, oftast mamman. 

    Du behöver förskolan för att klara er ekonomi, och det ska du inte ha dåligt samvete för, tycker jag. Min kollega på jobbet bodde i USA när de fick barn och hon var tvungen att återgå till sitt ingenjörsjobb efter 8 veckor och lämna barnen till omsorg om hon inte ville förlora det. Det blev folk av deras båda döttrar också.

  • Anonym (Sverige är närsynt)
    Anonym (Mamma Mu) skrev 2023-07-16 16:04:37 följande:

    Säger som ovan,har ni verkligen så låga inkomster och eller höga utgifter?

    Jag har varit helt ensamstående med inte så hög inkomst och har kunnat gå ner i tid.
    För mig har det varit en prioriteringsfråga.
    Jag hade visserligen ingen resväg så där tjänade jag mycket tid.
    Valde även dagbarnvårdare då dessa har mindre barngrupper och kändes tryggare för mig som också hade svårt för att lämna min lilla. 


    Idag finns det knappt några dagbarnvårdare kvar men jag skulle kolla upp om det finns i komunen ni bor. 


     


    Jag anser givetvis också att jag (mer långsiktigt) prioriterade mitt barn.

    Nämligen genom att

    - vi föräldrar jobbar heltid och då har kunnat ge honom ett sparkapital att börja livet med.

    - se till att jag får en rimlig pension så han slipper oroa sig/ta på sig att delvis försörja mig på gamla dar oavsett om jag blir frånskild eller ej.

    Det är den i relationen som tjänar minst som inte har råd att vara hemma och tappa pensionsinbetalningar.
Svar på tråden ångest av att lämna 13 månaders på förskola