Galen på svärmor

Barnet är alltså i förskoleåldern, ej simkunnig.

Vi hade alla varit i och badat tillsammans. Sedan fikade vi. Sedan skrek & grät barnet att få bada mer. Jag sa nej, vi kan bada igen vid badstranden när vi kommit tillbaka med båten.. Svärmor tyckte att barnet visst kunde bada igen. Pappan höll då med och svärmor bytte om på mitt barn. Jag sa då får pappan bada med barnet (pappan byter om mkt snabbare till badkläder än mig) och barnet har flytväst. Flytväst blev det ju ingen.Sedan fastnade pappan i samtal och blev därför försenad ner i vattnet, jag hängde ut från båten och övervakade barnet så länge, ropade på barnet som simmade ifrån oss (ca 3-5 m) och sa till att vända tillbaka. Det var då jag fick höra nedlåtande kommentarer om att jag var rädd. Fick säga till pappan (tjata) att nu får du hoppa i till barnet.

Barnet är 6 år och har inte lärt sig simma än. Men det är ju bara en tidsfråga. Dock tycker jag inte det spelar någon roll ifall barnet hade varit 6 år och lärt sig simma (finns ju olika grader av simkunnighet med). jag anser helt enkelt att småbarn har flytväst på djupt vatten.

Ja. Man sätter inte sig upp mot svärmor så lätt? tror jag är ärrad/skrämd av tidigare händelser. Hon brukar skita i vad man säger och om man ändå står på sig o sätter ner foten (gjort några ggr tidigare) utbryter ett fruktansvärt obehagligt scenario med raseriutbrott. Jag kände mig totalt i underläge när hennes son gav medhåll till henne. Det gjorde mig också osäker, om jag tappat sunda förnuftet liksom o överdrev. Men han fick sig en uppsträckning hemma av mig - och så sa jag att detta leder till att jag kommer begränsa umgänget istället? (dvs inget passa barnen o bada med dem, inget sova över på båten). Men absolut, du har rätt i att ta kommandot - nästa gång får jag sätta ner foten och göra en scen om hon inte lyssnar? även om man blir skakis av hennes utbrott så får jag ej rädas dem. 

Jag brukar inte brusa upp, men det krävs ärligt talat att jag höjer rösten. Jag blev irriterad och argumenterade denna gången. Hjälpte föga. Det brukar vara så att man handgripligen får ta kommandot - i detta fallet lyfta barnet ifrån henne under protest från både svärmor & barn och byta om på det. jag är beredd att göra det nästa gång. Tack för pepp, precis vad jag behöver ❤️ ?ditt barns säkerhet är viktigare än en tant som gormar?. Alla dagar i veckan! ❤️

Men gorma är tyvärr ett milt uttryck när svärmor inte får som hon vill, hon blir skogstokig.

Nej det är också min fasta övertygelse. Jag tänker barnens förvirring om flera vuxna hejjar på en sak och mamma en annan. Indirekt lär dem ju sig att mamma behöver vi inte lyssna på. Särskilt om svärmor rackar ner på mig framför dem ?nej mamma är bara rädd?, lyssna inte på henne liksom.

Tyvärr kommer han alltid välja med utgångspunkt från sin konflikträdsla. Han brukar hellre ta en sur fruga än ett bråk med morsan sin. Det är så det alltid varit & inga bättringar har skett trots att jag pratar med honom om det varje gång. Så inget hopp om det där. Jag kan helt enkelt bara styra över mig själv och tuffa till mig med att ta konflikterna med svärmor. (Även om jag tycker att det i huvudsak är hans ansvar att deala med sina föräldrar när det är obehag så gör jag det med mina egna). Och begränsa umgänget tyvärr? (pga detta kan jag inte låta dem vara ensamma med svärmor fler ggr, de bor vid sjön).

Tanken har slagit mig rätt så några gånger, jag konstaterar jämt att jag är ensam vuxen i detta hem 😁

Blir jämt arg o besviken på honom pga hans konflikträdsla. Den är extrem. En gång i en lekpark klev två andra barn upp på vårt barns kompisgunga. Sen sa dem till vårt barn att kliva ner och gå bort. Hon tittade på sin pappa. Pappan sa ?ja kom här X?. Då lydde barnet o klev ner o började såklart gråta hysteriskt? Jag blev arg på min man när dem kom hem & berättade. Riktigt uppgivet besviken blev jag på att pappan inte vågade säga ifrån (vänligt men bestämt) till två typ 8-åringar. Tänkte så orättvist behandlad vårt barn måste känt sig osv, att inte ens pappa står upp.

 

Avenia
?Det handlar om ditt barns liv. Men du backar för att hon blir obehaglig annars. Prioriteringar? 
Jag förstår, för jag har en liknande svärmor med samma brist på risktänk. Men där blir jag jävligt obehaglig om hon skulle få för sig att styra och ställa. Vilket hon gjort. Jag är mina barns mamma och jag räds inte hennes eventuella utbrott. Du måste tuffa till dig. Du kommer med veka ursäkter om att svärmor är obehaglig. Hon har fått dig dit hon vill. Exakt hennes avsikt. Hon vet att du är för mesig för att säga ifrån. Du riskerar hellre ditt barns liv än gör din svärmor upprörd. Är det så du vill ha det??

Vilken tur att du är en sån tuffing och har en svärmor som lyssnar på dig! Du är inte särskilt trevlig i tonen mot mig så kan ana att du blir ?jävligt obehaglig? mot svärmor.

Jag skulle aldrig riskera mina barns liv för svärmor! Jag satt ju i gengäld & såg till att barnet var intill oss i vattnet trots hetset att jag var rädd av mig samt sa jag till att nej nu får barnet komma upp (och att barnet blev lämnat ensam på djupt vatten vid bryggkanten 30 m ut chockade även mig, det kunde jag aldrig förutspå). Jag känner också min svärmor och vet att även om hon rättar sig efter mig aktuellt tillfälle (under tvång) så gör hon som hon vill när dem är ensamma en annan gång. Har hört henne säga förr om andras saker ?det man inte vet har man inte ont av? osv. Jag känner henne alltför väl.

Tackar för stödet. Jag kommer se till att det blir som jag säger nästa gång även om relationen går i kras nu. 

Kommer som sagt heller aldrig lämna barnen ensamma med svärmor mer. Det bestämde jag där & då ute på sjön. Sorry not sorry.

 

Jaha, nu framkommer det att grandma har kört runt med min 6-åring flera kilometer i bil inne i staden utan bilbarnstol eller bälte?