Är incel något man förtjänar att vara?

Vad menar du med min åsikt "att om någon ska starta en tråd eller inte"? Jag har inte ens nämnt något sånt. Jag har heller aldrig påstått att vården hjälper alla. Du väljer att såga vården och psykologhjälp utan att svara på följdfrågor. Jag berättar min åsikt, oavsett vad du har för åsikter. Min åsikt är att jag tycker det är ologiskt att någon förväntar sig att samhället ska anpassas runt dennes personliga bekymmer så att denne slipper allt egenansvar. Har någon "gjort allt" utan resultat så finns faktiskt inget annat val än att acceptera sin situation. Inget samhälle kommer någonsin tillhandahålla en kvinna till någon "som gjort allt" ingen kvinna (förutom du) kommer att ha sex med en incel i syfte att rädda andra från våldtäkt.

Och vad får man då säga till dessa misogyna incels? Klappa på axeln och säga stackars dig? vad vi än säger så går du på med motargument eller hur? när vi säger det är individens eget ansvar är ditt svar *men tänk om individen tar ansvar men ändå inte får ligga*. Vi säger sök hjälp, alltså hjälp som i att må bra i sig själv inte hjälp som statlig fitta, ditt svar *men tänk om de sökt hjälp och hjälpen inte hjälper*. så vaaaad får vi lov att skriva i en tråd om incels? Eftersom du prompt ska försvara misogyna incels rätt att få vara just misogyna incels.

verkar dessa misogyna incels lyckliga med att vara misogyna incels? Hade de startat en tråd om de var lyckliga? På vilket sätt hjälper det att du normaliserar och rättfärdigar förekomsten av misogyn incel? Löser det något alls? eller kommer dessa misogyna incels fortsätta vara misogyna incels efter dina *tips och råd*? de kommer fortfarande stå utanför dejtingmarknaden om de förblir oförändrade. Eller vilka kvinnor skulle magiskt attraheras av misogyna incels efter denna tråd?

Jag har också varit i den karusellen. och för mig funkade det.
Tänk så olika det kan vara.
Men det finns andra saker man kan göra också. 
Som t ex att gå kurser eller läsa böcker,

Jag postar det inlägget igen då, det här är min åsikt:
Om den fortfarande har problem så är inte det logiska alternativet att starta en tråd på familjeliv i syfte att förändra samhället runtomkring individens problem. Det logiska alternativet torde vara att anpassa sig till det som råder. 

Du kan tolka det som svar eller inte.

 

Har någon verkligen utgått från att någon inte sökt hjälp? Tror det pratas om folk som inte söker hjälp trots att dom borde.

Ja, såna existerar också. 

Dessutom så spelar det ingen roll om någon har fått hjälp eller inte om denne väljer att gå den vägen att begära en kvinna tillhandahållen av samhället. Allt handlar om personernas handlingar, inte ursäkterna eller anledningarna.

Orsakerna till att någon som i det här fallet vill ha fascistiska samhällsomvälvningar spelar ingen som helst roll. Det enda som spelar en roll är vad denne skriver/uttrycker sig/ gör. 

Ja,precis. Och därför kan det ju vara värt ett försök. 

Jag antar att det är mitt svar du syftar på.
Och jag har ingenstans påstått att personerna inte har sökt hjälp.
Däremot så skrev jag att det inte verkar logiskt att de har gjort det när de startar trådar med krav om statligt reglerade datingappar och sexkvoter.
Har de sökt hjälp utan att lyckas så är det bara att beklaga.
Men de måste fortfarande själva ta tag i att försöka lösa sina problem.
Statligt reglerade datingappar och sexkvoter kommer inte att lösa det. 
Inte heller att de får medömkan och blir strukna medhårs.

Om en misogyn incel startar en tråd och sen förespråkar verklighetsfrånvända lösningar som inskränker på friheter, rättigheter och jämställdhet så är faktiskt inte första tanken att *jaha detta är en man som sökt hjälp men inte fått hjälp*. Eller du kanske anser det vara fullt normalt att folk som faktiskt sökt hjälp startar verklighetsfrånvända trådar? 

om en kvinna skulle starta en tråd om att begränsa mäns rösträtt bara för att de i större utsträckning röstar på sd. Hade du trott att kvinnan som skriver det sökt hjälp för sina tankar? Eller hade du antagit att kvinnan behöver utbilda sig lite och läsa på? gissar på det sistnämnda.

hur långt ska vården gå? När individen inte kan förstå eller vill inse? Ska vården tillslut kapitulera och låsa in den sjuka individen? Eller ska vården bara avsäga sig ansvaret med att *här ta denna kvinna och tig nu*? inom vilka gränser ska vård ges?