Är incel något man förtjänar att vara?
Jag ber om ursäkt för att tråden spårat ur pga att jag uppenbarligen har varit otydlig.
Jag hoppas att tråden kan återgå till att diskutera sakfrågan och sådant som är relaterat till den.
Det är otroligt tjatigt att detta blivit en diskussion om vem som sagt vad. Varför måste det ligga prestige i vem som tolkat vad? Släpp det nu bara.
TS jag vill höra från dig vad du har för erfarenheter av att incels sökt den hjälp som finns tillgänglig? Jag har länkat till sex- och relationsterapeuter, sexologer, nämnt att psykologer ska kunna ta hand om allt från stress till sex- och samlevnadsrelaterade problem till depression och social fobi.
Det finns också en tjänst i Finland dit bl.a. incels kan ringa för att få stöd av sexologer. Där skulle du exempelvis kunna göra en insats genom att arbeta för att starta upp nåt liknande i Sverige.
Vad har du och andra incels i den här tråden sökt för hjälp och hur har den hjälpen fungerat? Finns det andra instanser ni skulle kunna söka till om den första inte fungerat exempelvis? Är dejtingcoacher något som testats? Eller psykologer, sexologer?
Och till TS: jag tror att du underskattar den hjälp en psykolog, sexolog eller dejtingcoach faktiskt kan ge.
De flesta av oss (vissa mer än andra) bär på mönster, personlighetsdrag etc som försvårar för oss i livet på olika sätt. Att en utomstående kan se var skon klämmer och hjälpa en att komma vidare kan definitivt öka ens chanser på partnermarknaden.
En incel behöver inte vara "misogyn" från början utan det utvecklas med tiden efter hur det går att få sex och förhållande.
Det behöver inte vara likadant för alla.
För varför skulle man kunna bli "misogyn" pågrund av något annat innan man börjar ragga men inte efter sexlöshet?
Till TS: Läs artikeln "Vem ska en kvinnlig akademiker gifta sig med?'
En amerikansk studie visar att kvinnor är obenägna att sänka sina krav och förväntningar, även då tillgången på män minskar. Du kan läsa forskningen via artikeln. Kvinnorna förblir istället ogifta.
Vad är det som du tycker pekar på det motsatta, att om utbudet minskar kommer kvinnor välja annorlunda? Eller är det bara ett antagande från din sida?
Jag tror att det helt enkelt är en könsskillnad här, baserat på hur jag och många andra kvinnor resonerar. Du vill inte tro på det. Men att leva ensam som kvinna idag är något som en hel del väljer.
Lägg därtill att kvinnor verkar må bättre som singlar än vad många män gör, och att kvinnor fortfarande är de som ofta tar mest ansvar i en relation men idag inte är tvingade att stanna. Kvinnans frigörelse har lett till högre skilsmässotal. Många har varit i relationer som fungerat dåligt och har inte lust att lägga energi och kraft på ytterligare försök.
Din "lösning" blir därför helt felriktad. Istället bör man satsa på att öka sin egen attraktionsförmåga om det är en relation man vill ha. Du skriver själv att dessa män är "mindre attraktiva". Vad är det då som gör dem mindre attraktiva och hur kan de ändra på det? Eller vill och kan de kanske inte? I så fall kan de få psykologisk hjälp att acceptera sin situation.