Könstillhörighet - biologi eller känsla?

Som barn kände jag mig väldigt bekväm i den kvinnliga kulturen. Jag lekte hellre med dockor än spelade fotboll t ex.
Men jag förstod att jag inte hörde hemma där så jag anpassade mig.

Senare i skolan märkte jag tidigt att jag blev attreherad av killarna i duschen och hade av den anledningen passat bättre i tjejernas omklädningsrum. Men jag försökte anpassa mig och fick verkligen anstränga mig för att inte stirra för mycket.
Jag har en rätt feminin kropp förutom en detalj som är väldigt svår att dölja.
Hade jag fått välja kön hade jag nog valt att bli tjej, men nu blev det inte så.
Med åren har jag dessutom fått träffa så många fina killar och tjejer som accepterat mig och mina behov så nu är jag bekväm med att vara kille och glad över att jag kan leva ut min feminina sida när det passar.
Jag har träffat killar som påstår sig vara straighta trots att de vill löpa linan ut och jag har blivit uppvaktad av lesbiska tjejer som tydligen ser något gemensamt i mig.
Jag struntar själv i etiketter och är glad över att jag är så pass accepterad som jag är.

Jag tycker därför att könsbyten är lite fel. Alla borde få känna sig som en kvinna fullt ut även om de har en kuk.
Men det baserar jag på mina känslor så jag tänker inte slåss för att få rätt i den frågan.

Så länge jag får vara tjej när jag vill och vara kille när jag känner för det så är jag nöjd.