Anonym (icke binär) skrev 2023-07-11 14:46:37 följande:
Könstillhörighet - biologi eller känsla?
Född med kvinnliga könsorgan och de flesta ser mig som kvinna. Men det har alltid känts obekvämt och fel. De är som att gå omkring i skor med fel storlek och på fel fot... Hela mitt liv har det bara känts fel. Som barn när lärare sa att man skulle dela upp sig i pojkar och flickor stod jag alltid i mitten och var förvirrad... För visste inte vart jag skulle gå.
Blev super glad när mamma valde att klippa mitt hår kort och folk plötsligt behövde fråga mig om jag var flicka eller pojke... brukade svara med mitt namn...
Har alltid varit ganska så kvinnlig när jag vill men om jag inte klär upp mig så är jag extremt neutral. Jag har inga problem med att ha en kvinnlig kropp. Det är min hjärna som inte är kvinnlig...
Men jag hade inte ord för vad som var fel. Jag visste bara att jag inte var det som alla trodde jag var. Min inre röst var inte vare sig manlig eller kvinnlig. Den var neutral på alla sätt...
För min del har det ändå funkat. Mycket av vårt samhälle är könsneutralt. Och eftersom jag inte har dysfori på det sättet så har jag inga problem med omklädningsrum osv. Även om jag gärna hade haft utrymmen som var neutrala... Dessutom är jag rent krasst säkrare i kvinnors utrymmen än bland cis män... Jag bryr mig inte om vad övriga personer i rummet har mellan benen så hade det inte varit för säkerheten hade jag lika gärna kunnat gå in i männens omklädningsrum på gymmet och liknande. Gått på herrarnas toalett redan på 90 talet när det var kortare kö hos dem än på damernas på tex krogen... Och när jag var yngre så sket jag helt ärligt i vad som var kill eller tjejsaker jag gjorde det jag gillade och trivdes med, så det har aldrig varit ett problem. Samma sak med kläder och frisyrer.
Så som sagt allt har lunkat på, jag är hetero på det sättet att jag tänder och har romantiska förhållanden med män. Vilket om man ser till vad jag har mellan benen gör mig hetero. Det är en gråzon vissa anser att man inte är hetero när man är icke binär eller tillsammans med en icke binär men jag känner att det funkar för mig att säga att jag är det. Jag har inte känt av stora problem med att omklädningsrum osv och helt ärligt pronomen använder folk när de pratar om mig och inte med mig så har inte tänkt så mycket på det. Och uppdelat män och kvinnor gör man inte på samma sätt som man gjorde när man var barn. Bland mina vänner så har både jag och min partner vänner från alla kön och det är liksom aldrig uppdelat på det sättet där heller.
Men jag är med i ett ordenssällskap. Gick med för det är en familjetradition. Det har bara varit öppen för män fram tills för några år sedan när de öppnade för kvinnor och jag gick med. Det hette att vi skulle börja separerade och sedan sakta men säkert jobba på att bli mixade. Männen hade en klädkod och kvinnorna en annan men jag jobbade på att försöka ändra på det (hade hellre sett att vi alla hade samma klädkod... men iallafall en mer tillåtande klädkod hade varit önskvärd). Men förra året fick vi veta att man valde att fortsätta separerade och då klickade det i mig, jag kunde inte vara där, jag kunde inte sitta i ett sammanhang som var så könsindelat. Jag mådde fysiskt dåligt!!! Och plötsligt trillade alla pusselbitar på plats! Jag är icke binär! Bara jag sa orden högt så var det som om allt det där obekväma som jag kämpat med hela mitt liv försvann!
Jag är icke binär och det är därför jag aldrig känt mig bekväm när folk kallat mig kvinna eller som yngre tjej... Den första jag behövde berättade det för var min partner... Läskigt som bara den för hur skulle han reagera... Han tittade på mig och sa bara "trodde du inte jag redan visste det?"... Samma reaktion från de flesta i min omgivning. Även de som inte kan något om just det där med icke binär osv har snabbt konstaterat att ja det stämmer och det märks... Det är egentligen inte så konstigt...
Roligaste är min gamla pojkvän från när jag var 18 som ringde och sa att han inte är ett dugg förvånad... eller jo egentligen är han det för han trodde jag redan hade "kommit ut" han konstaterade att jag hade beskrivit mig själv redan då för 25 år sedan på ett sätt som gjorde att han redan då förstod att jag inte såg mig själv som vare sig kvinna eller man... Ordet icke binär var ju inte något på den tiden men han drog fram ett gammal brev där jag hade ett långt utlägg om vissa urbefolkningars syn på two spirit och liknande och hur jag redan då i slutet på 90 talet innan det var något man pratade om så som man gör idag gav uttryck för att jag var icke binär. När han sa det gick jag tillbaka och läste gamla dagböcker... I dem pratade jag om hur jag inte kände mig som en tjej redan i min första dagbok som jag skrev vid 12 års åldern, redan då gav jag uttryck för att jag var obekväm med när jag kallades tjej och blev glad när jag fick frågan om vad jag var, tyckte helt enkelt om när jag inte placerades i ett fack. Kring 14 års ålder hade jag hört talas om Two sprit för första gången och var extremt fixerad vid tankar kring det och identifierade mig med det.
Att jag kom ut som icke binär är med andra ord inget som de som känner mig är förvånade över. De som reagerat är de som inte känner mig... Jag är säker på att hade det inte varit att jag var icke binär utan trans så hade jag landat i det mycket tidigare och hittat ord för det, nu var jag bara medveten om att att vara kvinna inte stämde på mig,
Min egna upplevelse gör att jag förstå andra personer som är trans, antingen att de är i helt fel kropp eller att de som mig är icke binära som faktiskt är ok i sin kropp men hjärnan bara inte passar med det som är förväntat av omvärlden...
Ni andra förstå ju inte vad vi pratar om när vi försöker förklara känslan av att man inte är det könet som man har fötts med mellan benen... Det är inte konstigt, ni har ju aldrig behövt känna den känslan av att er kropp sitter fel på er hjärna... Ni känner er som det som alla ser er som... Men när det inte stämmer överens är det väldigt annorlunda. Känslorna är många och i många fall svårhanterade.
Det är självklart att man måste vara noggrann så man inte gör förändringar som inte går att återställa på personer som är för unga för att förstå vad de valt eller på personer som inte är helt och hållet säkra. Men idag är det hormoner man ger till barn och ungdomar, de ger man för att bromsa lite av det som annars sker i puberteten. Slutar man ta de hormonerna försvinner effekten snabbt. Liknande hormoner ger man till barn av flera anledningar. Det kan vara att de kommer in i puberteten för tidigt. Barn som är födda intersex (kolla upp det... när man säger att det bara finns 2 kön så missar man bland annat det...), det finns flera anledningar varför man behöver pausa puberteten. Det är ganska så vanligt också för personer inom vissa sporter där det är önskvärt att man inte utvecklar bröst mm... Och man ger inte hormoner utan att man haft samtal med läkare och psykolog... Folk verkar tro att man ger hormonerna lite hur som helst utan att någon har någon koll...
Känns som det är svårt att få folk att förstå att det inte är fritt fram att ta hormoner hur som helst... Framförallt inte för barn.
I slutändan, vad påverkar det er vad andra identifierar sig för för kön? Enda personen som behöver bry sig om det är ju den personen som är tillsammans med en. Det enda du behöver bry dig om är att respektera andra personer. kan du inte respektera andra pga hur de identifierar sig är det du som är en dålig människa... Inte personen som är trans eller icke binär...
Lång rant och jag vet om att de flest antagligen inte kommer läsa, de flesta av er är heller inte intresserade av att höra vår sida, ni vill oftast bara döma och förneka våra upplevelser. Kan redan gissa mängden av kommentarer om att vi är psykiskt sjuka eller inbillar oss osv osv... Idiotiska kommentarer om att män låtsas vara trans för att våldta kvinnor eller "sno kvinnors privilegier"... Kommentarer om att man minsann inte vill ha transkvinnor i omklädningsrum och toaletter.. För även om de ser ut som kvinnor i övrigt så bara det faktum att de kanske har en penis är något ni inte kan släppa... Att det finns butch kvinnor som beskylls för att vara trans och blivit attackerade för det registrerar ni inte... och att det dessutom finns transmän det missar ni HELT... Om man skall gå på de toaletter och de badrum som det kön man fötts med så skulle det vara ett gäng killar och män som skulle tvingas in i damernas omklädningsrum och badrum... Män som dessa
//
Men kvinnor som dessa skulle tvingas gå på herrarnas
Galet i min värld... Tycker det enkla skulle vara att se till så det fanns könsneutrala utrymmen, jag tycker om att kunna duscha på gymmet utan att stå i ett öppet duschrum. Jag har aldrig förstått det där... Att istället kunna ha ett bås att stänga om mig hade varit så mycket bättre. Och på toa så är det ju en självklarhet att stänga dörren om mig så där skall det ju inte heller påverka andra vad jag har mellan benen...
Och när det kommer till sport så är det inte så att transkvinnor vinner så mycket att jag ser dem som ett hot för någon... Vet lite transmän som vunnit... men igen transmän glömmer man av i diskussionen... Men ok man kanske skall ha något mått för när man kan tävla i vilken grupp och varför inte en grupp i mitten för de som inte passar in i någon av grupperna eller som inte bryr sig? Men en tjej som gått på hormoner sedan innan puberteten har aldrig fått den manliga muskelmassan... det är ju bara löjligt att säga att de skall tävla för män.... Åter en gång... titta på bilderna ovan... Om du spelar fotboll i ett damlag, vem tycker du skall vara i motståndarlaget? Tycker helt enkelt att just sportfrågan måste få vara en fråga där man ser till varje fall. Att bara rakt av säga att transkvinnor skulle vara så mycket starkare och bättre än ciskvinnor är ju bara idiotiskt och helt ärligt nedvärderande mot kvinnor!
Som sagt, vet redan om att de flesta inte kommer läsa eller lyssna... Men jag behövde få säga mitt... Skiter i vad transfober och terfs tycker i slutändan... det är ni som är dåliga människor inte jag och andra transpersoner... Det är ni som inte lyssnar på biologi (som klart och tydligt säger att det finns fler än två kön även om ni desperat försöker förneka det) och inte bryr er om hur ert agerande och era ord får era medmänniskor att må...
För mitt egna välbefinnande kommer jag dock inte följa denna tråd, jag har sagt mitt och that's that...
Jag struntar i vad du identifierar dej själv som, det är när det ska krävas av omgivningen, av mej att jag ska hålla med om att du är icke binär, att du inte har det biologiska kön du har för att du är androgyn, det som man inom samma ideologi kallar för genus är både feminint och maskulint. Genus är enligt samma ideologi inlärt och något som man gör, det är ett kulturellt/socialt kön och har inget med biologi att göra, det är inte lite logiken haltar när det är genusidentiteten som bestämmer det biologiska könet, det kanske finns en naturlig orsak till varför man drar till med att man är en dålig människa om man inte håller med.
Nu tror jag ju inte själv på att vi föds som blanka blad, könet är binärt och inte ett spektrum men alla kvinnor är inte så och alla män är inte så, temperamentsdrag osv är ett spektrum som överlapar mellan könen precis som hos schimpanser.
Flickpojke schimpanser vill nog inte heller vara i ett fack där man
ska vara som resten av pojkarna men det betyder ju inte att de inte är pojkar.
