Hur vågar man ta steget?

När det är totalt ohållbart längre så vågar man. 

På vägen dit kan man kolla upp bostad, vem ska bo kvar? Ska någon bo kvar? Är det en ägd bostad, kan någon av er köpa ut den andre om man skulle vilja?  Hur löser man bostad om man själv är den som ska flytta osv. 

Man funderar på om man vill ha halva värdet av det gemensamma eller om man hellre tar halva värdet i pengar och skaffar sig nytt. 

Varje dag talar man också med sig själv om varför man vill skiljas och varför det är så viktigt att inte skjuta upp det mer än nödvändigt samt hur mycket man vinner på att skilja sig i form av frihet, lycka eller vad det nu är. 

Sen gör man det bara. Man kan antingen bara säga det rakt ut vid en middag eller liknande, eller så säger man att jag vill prata med dig och så tar man det då. 

Viktigt är att man är HELT klar över att detta är enda vägen att gå så man inte trillar dit på att försöka igen om det inte är det man vill.