Vad skrev ni in förlossningsbrevet?

De läste inte den heller så noga kände iaf jag, ingen som tog någon hänsyn eller så öht vad det stod i sammanfattningen av min graviditet i journalen. Kunde lika gärna skrivit en spökhistoria där.

Skön känsla. Jag hade inte den, de hade som start missat att vi ens skulle in för igångsättning trots att jag pratat med dem kort innan, så jag fick ringa upp och fråga om tid och fick till svar att det ju var bra att jag ringt för de hade visst sett att de missat att bekräfta vilken tid jag skulle in. Fick sen en tid jag inte kunde komma på då vi bor en bit från sjukhuset, och när vi sen kom in senare så var ingen alls där att ta emot så vi fick sitta ensamma länge och visste knappt om vi kommit rätt.
Ingen bra känsla för en som ska få första barnet och inte var helt bekväm med igångsättningsproceduren som sådan.

Jag kände att den inte lästes, punkt. Har ingen allvarlig allergi eller liknande så det var inget som kunde gå helfel, men min känsla var att ingen tog in någonting. Det blev sammantaget en förlossningsupplevelse där jag i 2 dagar kände mig till besvär och ivägen, plus som ett djur på zoo av en otrolig mängd läkarstudenter som kom in konstant och bara stod och tittade (ett önskemål av väldigt få jag hade var en lugn miljö då jag kan bli stressad lätt av människor), och som slutade i akutsnitt och en väldigt rörig första tid som förälder.

Ja, den var inte alls kul. Det kändes som om det konstant var mycket osäkerheter mot mig, vilket inte är vad man vill uppleva när man föder barn. Jag kände mig inte lugn på hela tiden. Bara en sak som att få läkare som faktiskt suckar åt en när igångsättningen inte går framåt och att jag själv fick frågan om antal doser igångsättningsmedicin jag fått men inte kunde svara säkert pga trötthet fick mig ju att känna mig rätt värdelös, och det hjälper ju ingenting.

Men detta att inte alls känns sig informerad är jobbigt, att det konstant kom olika besked om det var lugnt och jag kunde vila eller om bebisen mådde dåligt. Det oroade mig en hel del. När det sen slutade i akutsnitt som det lät som det var väldigt akut (vilket jag sen fick höra att det inte varit) blev det lite mycket bara. Mentalt och fysiskt slut mamma, minns bara att jag grät hela vägen in i operationssalen.

Så jag hoppas på en bättre upplevelse nästa gång.

Inte bra att läsa sånt här innan förlossning

https://www.expressen.se/nyheter/denice-forlorade-sin-dotter-vid-forlossningen-/


Om vården ändå helt struntar i satta förlossningsplaner, hur mkt bryr de sig då om ens önskemål och rädslor?