Vad skrev ni in förlossningsbrevet?

Jag har samma erfarenhet- inte en käft på KK brydde sig om att ens läsa vad där stod, fast jag hade varningar för allergiska reaktioner i samband med förbandsmaterial och en del annat.

Det gick bra den gången så jag slapp tänka på det igen.

Jag skrev ett och tog med men tog aldrig upp det ur väskan. Det viktigaste hade barnmorskan på mvc redan sammanfattat. Tog bland annat upp att pappan till barnet var rädda för blod och att de skulle be honom gå ut om det behövdes. Också att vi var väldigt oroliga över bebisen och ville få så mycket information som bara möjligt 🙂

Inför första hade jag inget och ser fortfarande inte riktigt vitsen med att ha separat om det inte är något väldigt speciellt.

Inför andra gick jag på aurorasamtal pga förlossningsrädsla. En punktlista skrevs då in absolut högst upp av ansvarig bm. Där stod bla tidig epidural, mycket information och pepp (!) och att jag i möjligaste mån inte skulle hänvisas vidare (fråga mig inte hur det sistnämnda fungerar...). Eventuellt också att uppmuntras till rörelse/testa olika ställningar. Allt som gick uppfylldes, jag förstod det som att det markerades direkt. Väl på förlossningen hade de intr tid att läsa dock men kanske innan. Första hade de hunnit men då hade jag inte så tydlig bild av vad jag behövde.

Min sambos diabetes hade nog varit bra att ha med också om man ändå ska skriva nåt.

Inget.

Jag åkte dit med grundkänslan att de som arbetar på förlossningen är professionella och kommer att göra allt de kan för att jag och bebisen skulle må bra och överleva. Och så blev det också.

Fast sån info borde de ju ha fått från din journal ändå. 

jag skrev att jag ville hållas informerad och uppdaterad och att jag ville ha rak kommunikation. skrev att jag litade på de som arbetar inom vården och att jag har förtroende för att de vet vad som bör göras. skrev även att jag inte ville föda med massa smärtstillande, att min parter är engelskspråkig osv. 

sen födde jag med akut kejsarsnitt så det mesta blev snabbt irrelevant 😅

De läste inte den heller så noga kände iaf jag, ingen som tog någon hänsyn eller så öht vad det stod i sammanfattningen av min graviditet i journalen. Kunde lika gärna skrivit en spökhistoria där.

Du kände att de inte läste den så noga?

Om det inte noteras om allvarlig allergi mot förbandsmaterial i journalen så är det tjänstefel. Det borde du anmäla i så fall.

Om de däremot tog del av information men sen inte hade användning av informationen för att inga sådana förband användes så är det ju en annan sak. 

Skön känsla. Jag hade inte den, de hade som start missat att vi ens skulle in för igångsättning trots att jag pratat med dem kort innan, så jag fick ringa upp och fråga om tid och fick till svar att det ju var bra att jag ringt för de hade visst sett att de missat att bekräfta vilken tid jag skulle in. Fick sen en tid jag inte kunde komma på då vi bor en bit från sjukhuset, och när vi sen kom in senare så var ingen alls där att ta emot så vi fick sitta ensamma länge och visste knappt om vi kommit rätt.
Ingen bra känsla för en som ska få första barnet och inte var helt bekväm med igångsättningsproceduren som sådan.

Jag kände att den inte lästes, punkt. Har ingen allvarlig allergi eller liknande så det var inget som kunde gå helfel, men min känsla var att ingen tog in någonting. Det blev sammantaget en förlossningsupplevelse där jag i 2 dagar kände mig till besvär och ivägen, plus som ett djur på zoo av en otrolig mängd läkarstudenter som kom in konstant och bara stod och tittade (ett önskemål av väldigt få jag hade var en lugn miljö då jag kan bli stressad lätt av människor), och som slutade i akutsnitt och en väldigt rörig första tid som förälder.

Det låter som en väldigt jobbig och tråkig upplevelse. Hoppas att nästa förlossning kommer att bli bättre för dig.

Jag gick nog in med förväntningen att en förlossning är grönjävlig, att det blir vad det blir, att det viktiga är att man överlever typ. Och så blev det, jag hade också en rörig förlossning med personalbyte, läkarbedömning där det diskuterades sugklocka eller snitt, och mot slutet en hel mängd folk i rummet som pressade ut bebisen. Men jag har inte känt men eller att jag led skada av det, allt gick bra, och jag kände mig rustad inför förlossningen att det nog skulle kunna vara så att föda barn. Men genom hela processen så kände jag att personalen arbetade professionellt och gjorde vad som skulle göras. Och det var jag trygg med.

Jobbar själv i vården, så kanske därför jag vet hur det är bakom kulisserna, och vad som egentligen räknas i slutändan.

Ja, den var inte alls kul. Det kändes som om det konstant var mycket osäkerheter mot mig, vilket inte är vad man vill uppleva när man föder barn. Jag kände mig inte lugn på hela tiden. Bara en sak som att få läkare som faktiskt suckar åt en när igångsättningen inte går framåt och att jag själv fick frågan om antal doser igångsättningsmedicin jag fått men inte kunde svara säkert pga trötthet fick mig ju att känna mig rätt värdelös, och det hjälper ju ingenting.

Men detta att inte alls känns sig informerad är jobbigt, att det konstant kom olika besked om det var lugnt och jag kunde vila eller om bebisen mådde dåligt. Det oroade mig en hel del. När det sen slutade i akutsnitt som det lät som det var väldigt akut (vilket jag sen fick höra att det inte varit) blev det lite mycket bara. Mentalt och fysiskt slut mamma, minns bara att jag grät hela vägen in i operationssalen.

Så jag hoppas på en bättre upplevelse nästa gång.

Inte bra att läsa sånt här innan förlossning

https://www.expressen.se/nyheter/denice-forlorade-sin-dotter-vid-forlossningen-/


Om vården ändå helt struntar i satta förlossningsplaner, hur mkt bryr de sig då om ens önskemål och rädslor?