Hunden högg dottern mot ansiktet

Det är helt omöjligt att uttala sig om situationen utan att ha sett den. Det kan ha varit ett djupt problematiskt beteende eller ett helt vanligt lekfullt beteende. 

Det som av gör det är ju beteendet och kroppsspråket innan händelsen. Hur såg öronen ut? Såg man ögonvita? Kom valpen själv till den som klappade eller blev den uppsökt?

Jag hade, i ditt läge som är så osäker, begränsat umgänget med barnen och dig själv och låtit den hundvana vuxna ta hand om valpen. Om ett par-tre månader kan man lättare avgöra hur valpen faktiskt är. Om den bara är runt den hundvana minskar ni risken att den ska få plussa på fler dåliga upplevelser på kontot av människor eller att något skulle hända OM den har problem. Ja, vissa raser har mer i sig och kanske en hund av sådan ras inte passar med en med så mycket hundrädsla - ni behöver kanske prata ihop er hemma?

Jag har haft hundar med mycket kamp i sig, bakåt i tiden, aldrig varit ngn isssue kring barn. Nu har jag en retriverras, där valpen tyvärr visar mycket reservationer kring människor. Är för första gången lite orolig, men barnet får inte vara själv med valpen eller söka upp den själv när den ligger och vilar. Sedan är barn ett mindre problem än vuxna för just min individ, men är bekymrad om rädda hundar än hundar med kamplust. Sen ser jag som är så van, att denna hunden är alldeles för vek för att våga bita. 

Möjligt att jag var otydlig. Jag har haft en ras med hög kamplust och med benägenhet att äga föremål/människor/platser, alltså vaktbeteenden. Det är ju inte ovanligt att bägge två egenskaperna finns i samma ras även om min ras inte är en typisk kamphundsras :), även om de visades på tjurar förr. 

Innan de skrämmer med morr/bett visar de ju ofta mer subtila signaler som barn sällan plockar upp. Exempelvis avledande beteende som att slicka sig runt munnen, visa ögonvitor, titta bort, stelt kroppsspråk eller smygande/långsamma rörelser (nu blandar jag tecken på räddsla, aggression här eftersom vi inte vet vad som föranlett nafsningen eller om det var lek).

Därför tycker jag inte barnen eller den hundovana eller hunden ska behöva utsättas för vara själva med varandra ett tag. Tills man säkert vet att människorna kan avläsa hunden korrekt och hunden inte har aggression i sig. 

(hela mitt svar är inte riktat till dig jag citerar, men byggde vidare på de tankarna)