Ring kvinnojour och be om råd. Du kommer förmodligen behöva kontakta soc också (och de kan förmodligen hjälpa dig sen) men jag hade kollat med kvinnojour först så att de kan hjälpa dig att göra på det vis som soc tycker är rätt sätt. Säga och göra rätt saker inför dem. Du vill inte få fel ingång i din kontakt med soc.
Det kan hända. Jag vet av egen erfarenhet (dock annat scenario) och det skadade mina barn allvarligt. Utredning visade att vi inte brast i föräldraförmåga, men då var det för sent. Barnen var redan traumatiserade. Nu försöker vi, mha barnpsykiatrin, att få dem på fötter igen, men det är en lång väg att gå. (Händelsen är ivo-anmäld på inrådan från vården.)
TS bör ta hjälp av kvinnojour för att få veta hur hon ska uttrycka och bete sig för att få hjälp av soc. Soc kan göra bra saker och hjälpa, men det gäller att få rätt ingång och en kompetent handläggare.
Och jag skrev ju att TS bör söka hjälp, men först hos kvinnojour SEN hos soc, så att soc inte gör situationen värre istället.
Och det var när vi sökte hjälp de tog barnen. De tog barnen som första åtgärd utan att knappt ha pratat med oss ens. Jag trodde heller aldrig för mitt liv att sånt kunde hända och som sagt har även vården reagerat på soc förfarande. Och nu har vi barn som mår förfärligt dåligt pga vad soc gjort. :(
Som du säger skiljer sig situationerna åt, men jag hade ändå velat höra mig för med kvinnojour i TS fall innan jag ringde soc.
Ingen i vår omgivning hade kunnat drömma om att soc skulle omhänderta våra barn heller - precis som du tänker om TS situation. Men det hände ändå. Kan man minska risken för det trauma det innebär för barnen genom att först höra sig för med kvinnojouren hur man bäst går tillväga så tycker jag att man ska göra det.
Tack för din förståelse!
Jag ska inte spamma tråden mer med vår berättelse, men min erfarenhet är att man måste tänka noga igenom vad man säger och gör i förhållande till Socialtjänsten. Tyvärr, måste jag säga, för de gör ju mycket bra också.