Hjälp! Ni med akut snitt första barnet, hur blev det med andra?

Har haft liknande upplevelse.
Första barnet hade jag värkar i 36 timmar och det var en katastrofal upplevelse som slutade i akut snitt då bebisen vägde 5 kg och inte kom ut vaginalt. Var livrädd för snitt och mådde dåligt så länge efter, även om det gick bra så var det en stor chock och jag förlorade så mycket blod efter OP att jag svimmade flera gånger och var inlagd en vecka.

Andra barnet kom alla känslor till ytan igen och jag var livrädd för både snitt och att behöva vänta 36 timmar innan de gjorde något. Fick gå på mottagning hos förlossningen och skrev ett "kontrakt". Ex har bebis inte gjort framsteg efter x timmar blir det snitt. Gick även på en fantastisk profylax kurs, som hjälpte mig förstå allt som hände vad som gick "fel" första gången.
Kände mig lugnare efter det, men fortfarande rädd.
Så kom dagen bebis 2 skulle ut. Det hela gick naturligt på 6 timmar, med enbart lustgas. Lika stor bebis denna gång, men kroppen visste vad den gjorde. Jag var mer avslappnad och hade i kontraktet att jag inte ville ha värkstimulerande, som första gången.
Bebis togs med sugklocka, jag fick inga bristningar. 

Det var sån stor skillnad!! Andra barnet kändes som jag var i kontroll och kunde slappna av. Fick inte panik av smärtan. Hoppas du får samma upplevelse!