Försöka gå ner i vikt när man redan är ”smal”!!! Vilket jävla gnäll!

Fast det beror ju helt på hur man är byggd, om man har mage i den vikten. Jag tränar på gym 2-3 dagar i veckan. Men jag har ändå mage med den vikten. 

Om vi bortser från att hon var dum i huvudet som gick på andras matintag...

Vad i det där är INTE ätstört?

Har haft en kosthållning som liknar "diet" hela mitt vuxna liv. Kan bara säga att jag håller med TS. Det är många det verkar reta.

Bara för att man vill vara i form och hålla sig i den. Folk är helt dumma i huvudet!

Bästa e ju om man sköter sitt egna så blir de ju toppen :)

*tar en chokladbit till*

Att hon inte "levde som hon lärde"! Hon åt ju, normal mat, snabbmat ibland, finns massor bilder på hennes sociala medier med sötsaker, alkohol etc. Hon var inte alls den som "drack vatten" på sommarfester, julbord eller andra tillställningar. Hon skröt om att säga nej till allt och knappt ens äta brödsmulor fast det inte var så! Kunde lätt göra sig en kladdkaka och slänga i sig hela själv! Vilket iofs är ätstört beteende. Hon ville ju bara ha komplimanger "Neeeej, du som är så smaaaaal, så snyyyyygg, inte behöver du banta!! Vad DUKTIG du är som lyckas säga nej!".
Det riktigt sjuka är att hennes syster till slut gick bort i anorexia efter en väldigt långdragen kamp, och hon pratade som att hon ändå var lite imponerad av systerns stolle-magra kropp, hur hon vek droppslangen, undvek att få näring i sig, ljög för allt och alla så hon tillslut gick bort.

"- Du behöver väl inte undvika socker?
- Nej. Men jag VILL."

"- Lite socker är bra för kroppen?
- Jaså? Var har du läst det? Vilken forskning säger det? För det har jag helt missat faktiskt."

"- Mjöl har man ätit i alla tider?
- Det finns mycket man "gjort i alla tider" som inte är bra. Nu för tiden vet vi bättre. Jämför med rökning exempelvis. Och oavsett så är det MIN ensak, min kropp och mitt val.
- Du är löjlig!
- Och du är oprofessionell och det är högst olämpligt att säga så till en kollega."

Till sist, du har helt rätt. Man ska lära sig säga nej utan att känna att man måste förklara varför. För det måste man inte. 

Generellt är det mer socialt accepterat att kommentera smala personers utseende eller portioner. Jag förstår inte varför såna saker ska kommenteras öht. 

Har alltid fått samma behandling. 162 cm lång, som finast runt 53-54kg. Gud nåde om jag när jag väger 57 och känner mig mullig (otränad så allt är bara fett) försöker tappa nåt kilo. Blir ett jävla tjat.

Jag började säga ifrån och prata om hur dåligt jag mår psykiskt med extra kilon. Så inte lika många kommentarer numera. Pratar man högt och brett om att folk ska sluta kommentera kvinnors kroppar och vikt blir dom till slut tysta.

Det allra bästa tipset mot dumma kommentarer är att låtsas som om man inte hört dem. Prova. 

Åh älskar när det händer. kontrar alltid med sarkasm, säger att jag alltid måste dricka fyra öl för att kunna somna så det blir så mycket kalorier med socker. Eller så trycker jag tillbaka, är det exempelvis en person med dålig hy säger jag just det, jag vill inte få kass hud av socker, utan att det är uppenbart att det är en kontring.

Snabba vassa kommentarer har gjort mig immun, folks tjafs rinner av mig som vatten.

Jag tycker folk i allmänhet kan hålla käften om vad andra stoppar i sig eller inte, oavsett storlek. Är så jävla less på folk som automatiskt säger "vad duktig du är" om man tackar nej till kaka. Jag brukar då kontra med att säga att jaha då är väl ni dåliga då eller? 

Om man sen babblar vitt och brett om att man försöker gå ner i vikt får man skylla sig själv. Sånt anser jag också att man kan hålla för sig själv. Har dock kommit fram till att de som kommenterar är de som projicerar känslan för sin egen kost eller kropp. 

Tycker inte heller man behöver påtala att man inte äter kolhydrater, socker eller vad det nu är. Räcker med att tacka nej och om nån nu är intresserad av vad man äter så är det bara att säga att det har inte du med att göra. Fast på ett trevligare sätt 

Samma här. Dock har jag turen att ha kollegor som också vill hålla sig i form så vi har fika typ 4 ggr i året.
Dessutom kan jag skylla på min problemmage.

Så om man prompt vill ha någonting att försvara sig med så kan man ju skylla på magen. Då brukar inte folk ställa fler frågor. Magbekymmer är knappast ett lämpligt samtalsämne över fikabordet.

Varför skulle nån annan ha rätt om hur TS känner sin kropp och vilken vikt hon tycker känns bra och passar henne? 

Väldigt väsentligt, TS kunde haft en ätstörning så därav ska man alltid checka av i dessa trådar att det åtminstone är lite rimligt

Vad skulle nån i en sån här tråd kunna påverka någons ätstörning. TS klagomål gällde inte hennes vikt, utan allmänna synpunkter från hennes omgivning på vad hon väljer och väljer bort att äta. 

Hej!

Jag kan bara hålla med. Väger själv runt 57 nu och har kvar åtminstone 2 kg att gå ned (kom i klimakteriet och innan jag visste ordet av hade jag ökat nästan 10 kg på något år högst. Nu när jag ska ned igen får jag höra hur konstigt/hemskt det är.

Nå väl, man får helt enkelt bara låta folk vara och fortsätta envetet mot sina egna mål här i livet. Vi stör folk när vi genom våra egna  handlanden påminner dem om att de själva borde göra någonting åt sin vikt.