Förälskad i min kollega

Japp, det där är en klassiker när folk förälskar sig i någon annan.

1) Sin partner känner man ut och in, finns inget nyhetens behag där som en gammal bil, den funkar bra, är pålitlig och tar en från a till b.

2) När man är förälskad tenderar man att idealisera den andra, dvs man bygger upp en bild av den andra personen som är mer baserat på vad man själv drömmer om än vad personen verkligen är. Och jämför man vilken människa som helst (ink din man) med en fantasi så kommer ju alla te sig lika tråkiga i jämförelse.

3) Man bygger upp fantasibubblor om hur ett förhållande med den andra skulle kunna vara som givetvis är perfekta för det är ju fantasier inte verklighet och fantasier kan man ju forma som man vill vilket inte går att jämföra med den krassa verkligheten med alla måsten som inte alltid är lika glammigt. Vilken relation känns inte tråkig i jämförelse med en idealiserad fantasi?

4) Givetvis längtar man efter att kunna förverkliga dessa fantasier och ens partner är ju i vägen för det, ännu fler minuspoäng för tråkmånsen hemma.

5) Du kommer inte lyssna på något någon säger
Nej det gör du verkligen inte för då hade du låtit bli att hålla på och chatta med kollegan. Det du gör är att du medvetet spär på dina känslor och rusar fram som en blind buffel men INTALAR dig själv att du "försöker" för att det låter bättre och får dig att framstå som en mer ansvarsfull, empatisk person.Det du vill med din tråd är det 9 av 10 vill men såna trådar, dvs få andras medhåll och stöttning så du ska kunna gå vidare med kollegan och bedra din man utan att ha så dåligt samvete över det.

Andras erfarenheter kommer inte hjälpa dig ett dugg så länge du inte är kapabel att ta till dig även det som säger att de inte är en bra ide utan letar med lupp efter BARA de som säger att det där är en skitbra idé som med all säkerhet kommer funka jättebra och är värt det till 100%

Förälskelse går faktiskt över, kroppen måste släppa efter ett tag. Men det kan ta upp till ett år.

En bättre fråga är väl snarare varför du tror att stryka folk som gör saker de VET är fel medhårs kommer hjälpa?

Nope, frågan handlar om VERKLIGHETEN och vilka konsekvenser ens handlingar kommer få när man agerar på sina känslor. Du förstå bara för att man känner nåt så betyder inte det att verkligheten försvinner. TS, hennes man och barn kommer få suga i sig skiten hennes känslor orsakat ändå och att säga "man jag hade ju en känsla" kommer nog inte hjälpa ett dugg. Bra om du kan skilja på känslor och verklighet.

Dömer gör alla människor, det är så vi skiljer på rätt och fel och faktum är att dömande är en nödvändighet för att ha en någorlunda civiliserat samhälle, för om ingen dömer folk som gör dumma saker så kommer de ju inte förstå att de gör fel och om de hade dömt sig själva innan de gjorde som de gjorde så skulle andra inte behöva döma dem i efterhand.

Japp, jag har gjort irrationella saker och då har jag oxå accepterat att andra kritiserat mig för det jag gjort var ju dumt och kritiken befogad. Och när jag tänkt göra duma saker så är jag glad över att det funnits folk som påpekat hur korkat det varit och inte bara klappa mig på ryggen för då hade jag ju förmodligen inte fattat hur korkat det varit och gjort det ändå.

Världen handlar inte bara om förståelse och stryka folk medhårs vettu, kritik och ifrågasättande är minst lika viktigt.

Det är snarare en fråga om vad TS är på väg att göra, men det tror jag nog att du redan fattat med tanke på vad du skrivit i dina andra inlägg, eller hur?

Jag menar om det TS gör är så harmlöst och ofarligt som du påstår nu, varför råder du henne att byta jobb?

Fast det hjälper inte TS. TS är tonårsförälskad i den här mannen. Skriver med honom, blir till sig om de råååkar snudda vid varann, läser in saker in hur han ser på henne och skapar scenarior i huvudet.

TS har också en man och barn hemma. Det är TS prio 1. Är hon trött på mannen är det där hon ska starta. Reda ut det förhållande hon har och agera vuxet. Inte springa runt och små-messa med någon hon är attraherad av och tolka in betydelser i emojis.

Att fortsätta som TS gör nu kommer resultera i en tråd om någon månad där de bara råkade kyssas. Eller där hennes man läst meddelandena och TS nu är panikslagen att han vill skiljas direkt.

Man kan uttrycka sig på olika vis, men du själv verkar vara väldigt pigg på att hela tiden tala om för Suck hur hen sparkar på ts osv. Det är ju att ta i rätt mycket. Absolut att ts reflekterar, men av hennes svar så får jag känslan av att hon bara vill att känslorna ska försvinna, men är inte villig att göra nåt särskilt för att det ska hända. Tycker om att umgås, tycker om att messa, tycker om att vara nära. Ibland kan det behövas väldigt raka ord, och inget gullande och inlindande. Det betyder inte att man sparkar på någon, utan att man är rak och tydlig.

Och jo, ts har visst beskrivit hur de nuddar vid varandra och att det pirrar när detta händer, se ts tidigare inlägg. Precis som du inte tycker att man ska sparka på andra ska du inte heller anklaga människor för att ljuga.

Sluta anklaga mig för att ljuga.

Jag citerar, inlägg #35:

? Vi har jobbat ihop i 6 månader men för 3 månaders sen började jag se på honom på ett annat sätt, det pirrar till och jag har svårt att andas när vi tittar på varandra eller om vi nuddar varandra.?

Och nej. Om man är förälskad i någon man inte vill så messar man inte den personen privat. Punkt. TS har själv skrivit att kollegan givit blinkande smileys i mess, som hon då funderar på vad de betyder. Det är en hal sluttning, och skälet att man inte skriver så med någon man vill försöka hålla sig helt platonisk med.

Se inlägg 35 gällande nuddandet.

Sen håller jag med om att det finns många som inte kan bete sig på FL, men jag kan inte se några sådana inlägg här. Det är inga personangrepp, det är inga halmdockor. Utan bara människor som ger ts råd om hur hon bör agera, vilket är det hon ber om. Sen att det är raka rör från många, ja, det får man tåla. Bara för att man får, eller ser, svar man inte gillar så innebär inte det att skribenten är kränkande eller elak eller "vill sätta dit" någon. Man måste kunna få och ge argument utan att direkt vända sig till affekter och att försöka framställa andra i dålig dager. Att analysera någons svar och ge sin syn av det är också en del av en diskussion. Att tolka är också en del av att kommunicera. Det är en del i att veta hur man ska ge råd. Hur tror jag att ts egentligen agerar utifrån det som säger och vilket råd bör jag ge utifrån det? Det handlar inte om att sätta dit någon, utan att uppmärksamma på att så här kan beteendet tolkas. Ts är fri att ge svar till oss som tolkar det som att hon kanske inte riktigt ger allt för att bli fri från sitt elände. Hon kanske till och med själv är medveten om det, och har svårt att ändra det beteendet. Men det gör inte att råden ändras. Och det sista ts behöver är någon som håller henne i handen ända ner i fördärvet.