Hej och tack alla för att ni svarat. igår efter att vi lagt barnen försökte jag prata med honom. Jag tyckte dock att han tog för lätt på det, han va optimistisk och tyckte ?att det löser väll sig?, utan att vi ska egentligen kommit fram till en lösning, och inte heller till det bakomliggande i problemet. När samtalet hade avslutats gick jag ut i trädgården och blev ARG. rensade arg bland våra växter och utstålade nog just arg. Min sambo kom då ut och ställde sig tyst hos mig. efter en stund sa jag ?saker löser sig inte bara helt plötsligt, det fattar du va??. Då gick han fram till mig och kysste mig. En kyss full med kärlek och omsorg. sen satte vi oss på gräsmattan och pratade PÅRIKTIGT. Bland annat visade det sig att han känt sig stressad just över att jag fått svårare att få orgasm, att han kopplat det till att han är dålig, och att jag mår dåligt efteråt över sånt som hänt innan. Det har gjort att han blivit rätt för att ha sex, för att vi haft det så bra i övrigt och att han inte velat att det ska bli jobbigt för att vi har dåligt sex. Jag fick då förklara att jag inte tycker att han är dålig på att ha sex, när vi väl har det och när vi anstränger oss. Att det som blir jobbigt för mig är att vi inte har sex. och att det känns som att han inte vill, att jag känner mig stressad över att få orgasm det kan avslutas. Att detta får mig att få Känslomässig paralleller till mitt förflutna destruktiva sexliv med andra. Vi redde ut en massa sexuella missförstånd som tydligen blivit genom åren och som gjort att vi hamnat där vi är. vi kom fram till att båda vill ha sex, lättsamt, njutningsfullt för båda och utan massa press. Sen hade vid sex. På ett sätt vi inte haft på länge! Jag kände att han ville, att vi båda njöt och att det va avslappnat.
Jag är inte så naiv att jag tror att detta innebär att allt bara blir perfekt direkt. Vi kommer säkert stöta på problem, men förhoppningsvis vågar vi prata om det då.