Vågar vi skaffa barn?
Jag tycker vi haft ett bra snack om uppfostran och uppdelning. Min sambo har ett jobb där han jobbar borta mån-tors. Så ansvaret kommer vara mitt mån-tors 100%. Och helgerna får han gå in och hjälpa till så jag får avlastning. + att hans föräldrar gärna hjälper till. Jag kommer vilja vara föräldraledig hela tiden som det ser ut nu, och det är vi ense om. Han tjänar mest, så det blir enklast. Kanske att han är pappaledig någon enstaka månad när barnet blir äldre om han känner för det.
Det med att vi är från olika städer är ju en otroligt svår sak.. Jag vet inte hur jag känner om 7 år, men just nu känns det inte aktuellt att bo kvar om det skulle ta slut. Inte om barnet är litet och inte hunnit rota sig. Men det är klart att det blir en annan femma när barnet hunnit rota sig, börjat skola osv. Då blir det klart svårare.. Då kanske man får bo kvar tills barnet/barnen är 18 år ändå och helt enkelt bita ihop... Men det känns inte som att jag skulle vilja bo här om det tog slut, har ju inget kontaktnät? Jag undrar verkligen hur andra löser detta.. Där emot är jag bestämd att om det tar slut, så ska man göra allt för att barnen ska må bra. Det spelar liksom ingen roll att jag blivit bedragen och sviken, för mina barns skull så får man bita ihop och jobba på en bra relation till barnens far och försöka umgås tillsammans, ha gemensamma kalas osv. Där är väl sambons åsikt lite annan, han säger att det beror på hur relationen slutat. Skulle han bli sviken och bedragen så skulle det inte vara så enkelt menar han..
Ni verkar ju på ett vis mer vuxna än många 22-åringar jag vet, å andra sidan är jag från en storstad där folk pluggar och lever ut sina drömmar först och skaffar barn sen.
Den risk jag som småbarnsförälder ser är att du tar på dig ett extremt ansvar för barnet. Det låter kanske ok i förväg, men vad om ni får ett barn som är mer högintensivt? Är du säker att du orkar? Har du jobb? Hur känner du för att du är den som kommer försaka mest jobb och karriär? Hur känner ni för att barnet kommer få en närmre anknytning till dig än honom med ert upplägg, och att han måste jobba mer på det när han är hemma?
Med ett litet barn blir man lätt låst hemma, är du okej med det? (Ja det finns ju undantag där barnen kan haka med på allt men dumt att utgå från).