Jag är gravid i vecka 11 (10+3) och upplevde för två veckor sen rosa flytning som sen gick över. En vecka senare kom denna rosa flytning tillbaka och har hållt i sig i ungefär en vecka. Idag fick jag en riktig blödning som kom på pappret när jag torkade mig
och jag är så orolig.
Jag har inte ont!
Än sålänge ser jag heller inga klumpar men vad tror ni?
varning för bild för den som vågar se!
Det blev inte värre under natten men jag åkte till gyn idag och bebis är död. Nu känner jag för att ge upp livet. Det här var det enda som fick mig att tro att livet kunde bli bra för mig också. Jag gjorde insemination på egen hand och har inte mer pengar till fler försök.
Svansmamma:
Jag har undersökt lite om det men just den delen om att vara självförsörjande (ha jobb) har jag inte.
Det är så att jag var sexuellt utnyttjad som barn 11 år upp till gymnasiet och andra tråkiga saker under uppväxten. Jag är sjukskriven och hade fullt stöd från psykiatrin där jag går och även får terapi. Fick intyg och allt till kliniken jag besökte i Danmark. Tanken var att de ville hålla mig sjukskriven under graviditeten sen ta ut mammaledighet i ett år och sen börja arbetsträna.
Så därför ser allt mörkt ut med att få hjälp i Sverige inom landstinget. Det här med att träffa en partner är för mig uteslutet. Jag mår så mycket bättre och jag är självständig på alla andra sätt.
Vet inte vad jag ska ta mig till. 😢
Jag har gått ut bland mina vänner på Facebook och sagt att jag gärna hjälper till med något för att få in pengar till nytt försök men inget gensvar än sålänge och så försöker jag sälja av prylar. Jag vill inget annat än att ta mig framåt nu. Men det är svårt när den enda dröm jag har kvar känns omöjlig. Jag är berättigad till fonder men kan först söka dom igen om ett år.😟
Säg till om ni har några idéer. Tar tacksamt emot alla råd och tips jag kan få!
Jag vet vad ansvaret innebär och det är det enda rätta för mig. Jag är påväg framåt och har hela psykiatrin bakom mig.
Det finns inget soc kan anmärka på mig, mitt problem är ekonomin för tillfället. Jag är skötsam och klarar det. Och visst vet jag att det inte är en dans på rosor alltid men jag har så mycket erfarenhet och uppbackning. Sjukskrivningen är färdig och kommer vara det genom hela min graviditet.
jag vet att du menar väl. Men du har rätt. Du känner mig inte, men jag vet vad jag vill och klarar av och har full insyn av hur systemet funkar men det där oroar jag mig inte för.
Den enda som kan ändra på min livssituation är jag, mina förövare ska inte ha glädjen i att ta även min framtid ifrån mig. Det räcker med det jag redan missat. Jag behöver bara lite stöd och hjälp att nå mitt mål. Att bli mamma.