Hur många barn har du och blev det som du tänkte innan barn?

Är tråden bara för de som har barn?

Nej, antalet kanju såklart vara 0 med.

Har tre barn, dom är 11, 13 och 16 nu. Hade  nog alltid tänkt mig två för att det ?ska? man ju ha. Men familjen kändes inte klar efter tvåan. Hade nog gärna skaffat en fyra också om våra förutsättningar varit annorlunda.

Att ha barn var mycket roligare och lättare än jag trodde.

Fick kämpa i 3 år innan det blev några barn så det var inte så kul och vi var ibland osäkra på om vi ens kunde få barn, men till slut så fick vi två i rätt rask takt.
Allt gick superbra tills de började komma upp i högstadiet, sen har deras liv mest kantats av trubbel: hemmasittare, BUP och diagnoser och nu när de är över 20 år gamla är livet fortfarande lite krångligt. Inga spår av diagnoser när de var unga för de hade lätt för sig i skolan men sen i tonåren blev det för svårt runt det sociala samspelet och diagnoser var ett faktum. 
Efter många år med ett kämpande med skola, komvux, folkhögskola, habiliteringen, psykiatrin så mår de bra men ingen av dem har än så länge något riktigt jobb eller högre utbildning. 
Det var förstås inte vad jag tänkte när de var små. De var så talangfulla, påhittiga och smarta barn. De är ff smarta och kreativa men de har haft svårt att passa in i "mallen" för hur samhället tycker man ska göra med skola/utbildning och jobb. 

Ingen av oss föräldrar har diagnoser, och vi har alltid haft fullt fungerande yrkesliv ekonomi, har vänner etc. 

Det har varit tuffare och mycket större att få barn än jag trodde när de var små. Jag visste att förändringen var total, men nu när barnen är unga vuxna så känns allt så oerhört mycket större. Svårt att förklara.

Den ena har autism, och det kände jag knappt till när jag blev gravid med honom, ingen pratade direkt om asperger/ autism då, autism var lika med Rainman ungefär.Den biten har inte alls blivit som jag tänkte mig och har varit väldigt svårt.

Jag tänkte mig heller aldrig att jag skulle bli så arg på mina barn som jag ibland blivit. Min bild var en väldigt romantiserad bild. Jag kan ångra att jag varit så arg, särskilt när de var tonåringar.

Ok, i såfall så är jag besviken. Hade hoppats på 2-3 barn men det verkar bli 0. Inte vad jag sett framför mig.

Förstår det. Hoppas du har bra folk som stöd om det behövs.

Det hade jag önskat också att jag hade.

Har fyra och borde stannat vid två men av någon anledning ville vi ha fler och så här i efterhand var det inte vårt smartaste beslut. 
De två första var samma kön så vi ville ha av det andra kanske? Minns inte nu men det blev två av varje iaf. Med två hade vi kanske haft bättre ekonomi och orkat, kanske kanske inte varit skilda. Vem vet....
Att vara gravid var underbart och förlossningarna var fina. Men upplever att den dagen jag blev mamma försvann jag som person. Nu är jag en vandrande plånbok man kan behandla illa och ibland ignorera.