Hur många barn har du och blev det som du tänkte innan barn?

Har två döttrar, nu 16 o 14.
Hittills är de lugna, fina o ansvarstagande tjejer.
Är tacksam över detta, men både jag o pappan är/ var likadana.

2 barn, killar 11 och 13.

Livet med barn blev betydligt lättare och roligare än vad jag fått till mig.

När jag var gravid med första berättade alla om den stooooora omställningen och att jag i princip aldrig skulle få sova, äta duscha eller andas...
Men så blev det inte. Han sov hela nätter efter en månad och vid 1,5 gick han och hämtade duplo och satt på mattan och lekte medan jag duschade och lagade mat...

Sen blev jag gravid med nr 2...åxo kille
Då kraxade olyckskorparna att ojoj, ett barn är ingenting, vääääänta bara....
(Jag väntar fortfarande...)
Han var likadan som sin bror...

Självklart har livet förändrats men jag har också förändrats i takt med detta. Jag älskar att upptäcka världen utifrån mina barns ögon...både när de var små och nu när de är äldre...
Att vara förälder är så mycket roligare än vad jag tänkt...

Jag har haft turen att lätt kunnat få det antal barn jag önskat, friska barn, förutsättningar för att kunna forma livet i övrigt. Har 2 barn. 
Jag trivs bra och i stort är det som väntat, men periodvis tuffare än jag trodde.

Mycket jobbigare än jag trodde. 2 pojkar som varit överaktiva tills de blivit 7+. Alltid fullt ös och efter vi separera tycker jag att det är väldigt mycket att dra ensam. Älskar dem såklart och kan inte föreställa mig ett liv utan barn, men jag föredrog att leva i en kärnfamilj och sköta allt tillsammans. Börjar bli lättare nu men ändå inte hur jag hade föreställt mig. 

Hej, nä inte riktigt. Jag har två barn, som jag visserligen är väldigt tacksam över, men jag hade velat ha tre barn oavsett kön. Dock separerade vi och jag är 35+ nu 

Före 25 var jag inte säker på att jag ville ha några barn. Efter 25 kände jag att jag nog ville ha ett barn i alla fall. Efter 30 kunde jag tänka mig två barn. Det var tur, eftersom vi fick två på en gång . Vi är nöjda, men en trea var aldrig aktuell. 

Det har inte alltid varit en dans på rosor, men jag måste nog ändå säga att det hittills har gått över förväntan. Vi fick höra att det skulle bli SÅ jobbigt, SÅ stor omställning, särskilt med två. Visst blev det en omställning, men det var vi beredda på. Det mesta har tuffat på och vi har relativt lätta barn. De fyller 11 i höst och jag kan inte tänka mig livet utan dem.

2 barn.

Blev det som jag tänkt? Nja jag vet inte riktigt. Ganska jobbigt kan jag tycka ändå. Kan verkligen sakna tiden med bara ett barn. Allt var så otroligt mycket enklare. Inga bekymmer alls nästan vad jag minns. 

Yngsta barnet är dessutom intensivt och energiskt och väldigt envist av sig och äldsta barnet som innan var lugnt och ansvarstagande tar efter den yngre. Antagligen för att få en chans att höras och synas. 

Den lilla harmoniska mys-familjen med mamma pappa & barn blev till en kaosfamilj. Två trötta föräldrar som är irriterade på varandra och aldrig har nån fysisk samvaro med varandra är vardag hemma hos oss nu. Dubbelt så mycket VAB, dubbelt så dåliga nätter med förstörd som och barnkläder som ständigt tvättas. Tvättmaskinen snurrar jämt. Trångbodda blev vi också, men vi har inte råd att flytta. Hur ska det bli i tonåren?

Samtidigt är det många fina stunder och mycket kärlek också. Dubbelt så mycket kaos men också dubbelt så mycket skratt och kärlek kan man säga.

Så fascinerande hur olika barn är. Vid 1,5 sov vår första son inte en hel natt än. Trots det var det fullt ös från sekunden han vaknade tills han gick med på att sova efter lång läggning. Lagar jag mat var han med konstant, helst i famnen. Satt sällan ner mer än max 4-5 minuter, det var länge. 

Jag har fyra barn - innan mitt första föddes sa alla att det skulle bli så stor omställning med ett barn man fick aldrig sova, gå på toa eller kunna göra något alls i princip

Vi fick ett lugnt barn så det kändes så enkelt sen med andra barnet lät det att ett barn är inget men två barn det är så mycket mer jobb.

Det var uppenbarlige inte så för oss eftersom vi fått två till efter det men fjärde är en sladdis och det är det enklaste av alla barnen de stora barnen älskar sin lillasyster så de tar henne gärna.

Det enda jag kan ångra är att jag inte fick barn tidigare, d hinner man få mer tid i livet med de. 

Vi fick 5 barn. Det var väl några fler än vi tänkt  Familjelivet är både bättre och sämre än jag hade tänkt att det skulle vara men de sämre stunderna är färre och det är värt de.