Inlägg från: Anonym (Rådvill) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Rådvill)

    Splittrad

    Om du har eller haft svårt att bli gravid kanske det här inlägget känns jobbigt att läsa, vill varna så att du kan hoppa över om du vill.
    Jag har en tid tänkt otroligt mycket på att bli gravid. Jag har tänkt på hur mitt första barn ska få växa upp ensam annars, alla fördelar med syskon och hur bra det vore för hen på alla vis. Och också känt att barn är en stor del med meningen med mitt liv. Så blev jag gravid. Och nu kan jag inte känna den där glädjen som jag hade förväntat mig. Nu tänker jag plötsligt på hur tungt det kan bli med två barn, hur mycket frihet jag förlorar och hur härligt folk som bara har ett barn verkar kunna ha det. Känslan av att barn är meningen med mitt liv har bytts ut mot längtan efter att kunna göra annat, vara friare. Förstår inte hur min hjärna har kunnat vända så. Råd? Har fortfarande valmöjligheter. 

  • Svar på tråden Splittrad
  • Anonym (Rådvill)

    Tack för ditt svar. 

    Dels handlade det om att jag såg fördelar med att ha syskon, och också om att jag själv kände att det var meningsfullt och något jag ville ägna mitt liv åt, att se barnen växa upp och stödja dem på deras väg i livet. 

    Men nu är det som att jag snarare längtar efter ett friare liv, en tillvaro där jag kan få ta lite plats. Man brukar kanske känna på det ena sättet (och då skaffa barn) eller på det andra sättet (och då avstå). Men hos mig är det som att det skett en vändning från det ena till det andra och jag kan inte ens förstå det själv. 

Svar på tråden Splittrad