Splittrad

Det är helt ok att ändra sig, om det skulle vara så. Du får fundera på vad du hade för orsaker till att vilja ha två barn till att börja med, var det vettiga tankar eller mer "så här brukar man göra" typ? Och oavsett så ser livet annorlunda ut nu, du vet mer om hur det är att vara förälder osv, det kan vara så att det räcker med ett barn!

Ensambarn har dessutom många fördelar så var inte orolig för det. Faktiskt bättre generellt att vara ensambarn om man ser till forskning kring framgångar, lyckokänslor, personlig utveckling mm. Inte säkert att barnet blir lyckligt av ett syskon, varken under uppväxt eller senare.

Och sedan, man skaffar inte ett barn till som "sällskap" åt sitt första, det är inte kattungar vi pratar om liksom. (Ja jag förstår att det inte är så du tänker men värt att nämna.) Ska man ha flera barn så ska det vara för ens egen skull, bara. Och det verkar inte så säkert att du vill ha fler. Det finns som du ser många fördelar med bara ett barn! Bara en sådan sak som ekonomi, både i vardagen eller om man ska på semester eller andra utflykter. Man har mer tid för både sig och barnet om man har ett. Mer energi. Mer av det mesta.

Du får fundera.

Tack för ditt svar. 

Dels handlade det om att jag såg fördelar med att ha syskon, och också om att jag själv kände att det var meningsfullt och något jag ville ägna mitt liv åt, att se barnen växa upp och stödja dem på deras väg i livet. 

Men nu är det som att jag snarare längtar efter ett friare liv, en tillvaro där jag kan få ta lite plats. Man brukar kanske känna på det ena sättet (och då skaffa barn) eller på det andra sättet (och då avstå). Men hos mig är det som att det skett en vändning från det ena till det andra och jag kan inte ens förstå det själv. 

Nej, ibland förstår man inte själv hur man kan vända så väldigt motsatt men det jag har sett i livet är att det oftast blir bäst att följa sin intuition, man "vet" ofta någonstans vad som blir bäst även om man tycker det är synd eller konstigt eller så. Du vet i vilket fall själv bäst vad du behöver och vill med ditt liv.

Känner att jag vill svara då jag är ensambarn. Är 30 år idag och gravid med mitt egna första barn och jag vill bara ha ett barn. Jag har verkligen INGENTING negativt att säga om att inte ha några syskon, jag har aldrig saknat det. För hur kan jag sakna något jag aldrig haft? Jag trivs otroligt bra i mitt egna sällskap, har världens bästa relation till mina föräldrar och alltid hittat kompisar på tex utlandssemestrar. Jag fick alltid förslaget också att ta med mig en kompis på helger om vi skulle iväg någonstans vilket jag gjorde ibland, ibland inte.

Man kan såklart känna likadant med syskon med, men ville bara berätta min sida av det. Normen är att ha flera barn, men anledningen till att jag och min sambo bara vill ha ett barn är just fördelarna att vi då har råd med mer saker, semestrar, mer frihet. Helgerna kommer inte bestå av att vi inte ser varandra för att man skjutsar varsitt barn till olika träningar eller kompisar. Det handlar såklart om prioriteringar och hur man ser på det, men så ser vi på det 😁