Varför ses söner som mindre kul än döttrar att få?

Jag skattar mig lycklig när jag läser kommentarerna här!

Är mamma till två vuxna söner, den ena har fru och egna barn (Två jättefina pojkar!)
Jag har jättefin kontakt med båda sönerna, min svärdotter och de två barnbarnen.

Som farmor ses jag som en viktig person i deras liv, jag är ofta bjuden hem till dem. Träffar barnbarnen oftare än deras mormor gör. (Mycket pga att jag är betydligt yngre, och bor närmare.)
Det gör såklart inte att barnen värderar mig högre än sin mormor, absolut inte. Men vi träffas oftare.

Mina barnbarn har varken morfar eller farfar, men om de varit i livet så hade nog deras situation sinsemellan varit som min och mormoderns.

Jag och min sons svärmor drar också jämnt.

Undrar om jag haft ovanligt stor tur, eller om olyckskorparna kraxat ovanligt mycket i den här tråden...

Det är klart att farmor och farfar är lika viktiga.
Ta det bara lugnt och se fram mot din andra pojke!

Varför skulle man inte kunna dela det med sin son?
Eller för den delen sin svärdotter?
Eller båda två för den delen.

Det där ligger i dåtid för mig.
Jag är väldigt nära båda föräldrarna till mina barnbarn.  

Jag är inte här för att bråka eller så, jag vill bara tala om hur fint det faktiskt kan bli när man står nära både sina barn och deras respektive.

Är väldigt tacksam för min svärdotter, min son kunde inte valt en bättre fru eller mor till sina barn.