Anonym (Mamma) skrev 2023-05-29 08:09:25 följande:
När han och jag träffades tillsammans med bekanten, så verkade han inte skadad. Inga konstigheter eller något speciellt som stack ut.
Anonym (Ert) skrev 2023-05-28 20:49:35 följande:
Inte heller detta ursäktar ditt beteende överhuvudtaget. Inser du det?
Jag bara berättar och bekräftar och svarar på frågor. Inga ursäkter, som jag drar på.
Problemet i tråden är att alla har ett så stort fokus på ett vuxen människa. Det är inte ett barn längre.
Ingen i tråden ser eller vill förstå att jag hade det jobbigt.
T.ex försökte jag så gott jag kunde och som jag sa, så tog jag hand om allt.
På allt det här, så var det jobbigt för jag ville inte att barnen skulle skämma ut mig. T.ex ville jag att mina barn skulle uppträda sig fint, så att alla fick se att mina barn var glada, lugna, gentlemän, hjälpsamma o.s.v. Jättesvårt när det blir oförutsägbara saker. Jätte pinsamt bland mina vänner. T.ex: Mina vänner bjuder mig på middag och sen blir det höga skratt, högt prat och massa annat från barnen. Jag försökte hela tiden få barnen att förstå att man behöver inte skratta högt, man behöver inte prata högljutt. Det bästa vore om barnen satt med oss i bordet när vi fika efter maten. Då uppträde man sig som vuxna och ordentlig. Men mina barn var aldrig intresserade för det. Och jag kunde ju inte fysiskt tvinga och binda fast dem på stolen. Men att skratta högt , prata högt o.s.v, det försökte jag få dem att förstå att det inte är nödvändigt med sådant. Otroligt pinsamt. Mina barn hördes mest och det var ännu mer pinsammare. Andras barn kan jag förstå att det var enkelt att ta hand om, eftersom dem inte skämmer ut sina föräldrar. Det är ju annorlunda, om barnen redan från grund förstå sig på saker. Då förstår jag att det är enkelt att vara mamma.
På allt det här, så var jag rent allmänt stressad för massa saker.
Om människor bara fick se ifrån min synvinkel och sluta ha så stor fokus på min son och ''det är så synd om honom'' hela tiden. Istället, försökt härifrån förstå vad jag säger, jag tog hand om två barn, barnens pappa stack och jag försökte så gott jag kunde.
Ingen här i tråden vill förstå mig. Försökt förstå mig. Om ni istället numera försöker sätta er i min sits, så skulle ni förstå mig.
Ingen i tråden kan förstå eftersom du som vuxen behandlat ditt barn illa. Du skulle bett om hjälp om du upplevde det så jobbigt. Det är nog att förstå dig, lika så som du har svårt att förstå att du gjorde fel. Du verkar leva i en värld där bara dina känslor finns. Jag vet inte vad som skulle hjälpa dig att förstå vilka fel du gjorde, mot åtminstone ett av barnen, och att det är därför han är som han är.
Tyvärr kan man inte skylla sitt dåliga beteende mot ett barn på att det var jobbigt. Jag tänker så här. Om ingen i tråden tycker som du, så är det kanske ditt tankesätt det är fel på?
